Förnuftiga människor lyssnar på andra och låter sig överbevisas ifall invändningarna mot den egna politiken är många och argumenten starka. Särskilt i en situation då den politiska resan närmar sig sitt slut borde det vara enklare att visa ärlighet.
Men klokhet och rakryggat beteende gäller ofta inte inom politikens värld. Möjligtvis mer sällan inom vänsterns rörelser, som drivs av ett klasskampsperspektiv, som utmynnar i att det i allmänhet bara finns en lösning, dvs partiets behov och bästa.
Löfven förefaller vara en hygglig typ. Men hans uttalanden om att han inte ångrar något förminskar honom självt till rollen av en politisk pyssling. Idag står det nämligen klart att regeringens hantering av covid-19 varit rejält undermålig. Till och med en statlig utredning – som Löfven själv tillsatt – har framfört ovanligt stark kritik mot hans virushantering. Om inte Löfvens ens vill avge några väl inlindade ursäkter framstår han därför som korkad. En politisk fåne. Större delen av svenska folket har dessutom redan räknat in Regeringens tillkortakommanden så partiet har väldigt litet att förlora på självkritik.
Nu missar alltså Löfven chansen att ta ett rimligt okej avsked. Liksom påvemakten över den katolska kyrkan tycks partiets ära helig: man gör inga misstag. Därför kommer Löfvens regeringstid att minnas som ett stort misslyckande. Det krampaktiga greppet om regeringstaburetterna har lett till ännu en fyraårsperiod kantad med halvmesyrer och klantiga politiska beslut.
När nu vintern närmar sig – och elpriserna rakar i höjden kommer landets befolkning att minnas Löfven som den som stängt ned fungerande kärnkraftverk samt genom dålig kontroll över sina krismyndigheter orsakad en alltför hög dödlighet i epidemins inledningsskede.
Sorti Löfven.
Torsten Sandström
