I flera bloggar har jag skrivit om en utveckling som innebär att Sverige närmar sig en planekonomi. Framför allt rör det sig om tendensen som innebär att ”hållbarhetens” mantra styr nationen i stort och smått. All utveckling – även sådan som är god och lönsam – exv kärnkraft – överges på grund av att den strider mot det heliga klimatets dogmer.
Men det rör sig inte bara om miljön. Även forskarsamhället vill den offentliga eliten styra. Alltså genom forskning som följer en politisk korrekt linje. Auktoritära samhällen har länge sökt att begränsa det fria sökandet efter kunskaper, genom direktiv om vad politikens ledare önskar förverkliga via bidrag från forskningens sida.
Historien visar åtskilliga exempel på politiskt styrd forskning som medfört falska resultat av allvarligt slag. Ett känt exempel är rasbiologiska studier, som brukats för att diskriminera grupper av människor. Ett annat är Lysenkos forskning under sovjetkommunismen. Hans tes var att att socialt inlärda egenskaper hos människor kunde gå i arv och att det därför var möjligt att dressera individer att leva på ett nytt sätt – en tanke som Stalin och hans hejdukar förstås gillade. Följden blev att ryska genforskare kom att förföljas på grund av att deras forskning ansågs falsk.
Därför menar många att staten ska ha armlängds avstånd till styrning av forskning. Men det finns – liksom fallet Lysenko – alltid vetenskapsmän som som söker uppmärksamhet och makt, varvid det offentligas outsinliga kassa har en synnerligen strak dragningskraft.
Jag skriver detta på grund av skeenden vid Lunds universitet. E-post hamnar nämligen i min brevlåda som uppmanar fakultetens forskare att hoppa på ett planerat storprojekt från ledningen av Lunds universitet. Syftet är att den vägen söka åtskilliga miljoner kronor. Jag citerar:
... Lunds universitet planerar att lämna in en ansökan baserad på fem profilområden. Vad gäller dessa profilområden, kommer det vid sidan av deras individuella kvalitet också att vara viktigt vilken helhet de tillsammans bildar och hur de förhåller sig till hela Lunds universitets forskning.
De tematiska profilområden Lunds universitet för närvarande arbetar med är:
- Maxade material/ Material och marknad.
- Samhällsförändring genom digitalisering: utmaningar och möjligheter
- Mental hälsa under olika åldrar.
- Hållbarhet genom begrepp som maskin & människa/ resilience & anpassning eller hållbart företagande och industriell transformation.
- Kognition och samband (connectivity).
Ovan angivna profilområden är tentativa och förslag från forskare, forskargrupper, fakulteter m.m. kan ändra vilka profilområden som LU arbetar vidare med.
Någon kanske tycker att projektet är oskyldigt och så brett (eller flummigt) att nästan alla forskare kan klämma in sina framtidstankar i en projektbeskrivning. Det må så vara. Men i så fall borde en fri sökning – oavsett specifika ämnen – vara att föredra. Genom en sådan frihet visas politikerna fingret och deras politiskt korrekta ambitioner grusas. Men så modigt vågar inte ledare inom det stora statsstyrda universitet tänka. Följden skulle bli att stora slantar gick Lund förbi och att sossehögskolan i Malmö erbjöds ännu mer pengar. Eller hållbarhetsvarianten som numera kopierats av Chalmers i Göteborg. Det finns alltid vänsterforskare som är beredda att tänka som Lysenko.
Hursomhelst vill jag än en gång lyfta fram ett dystert svensk mönster. Om inte den centrala samhällsplaneringens krafter stoppas i sin linda riskerar Sverige att hamna i en utförsbacke som redan uppvisar flera skrämmande historiska exempel.
Torsten Sandström
