För en tid sedan anklagades fd justitierådet Lambertz av en ung kvinna för sexbrott. Polisutredningen lades ned, bla på grund av sviktande förtroende för anmälaren bla på grund av tidigare anklagelser mot en annan man. Senare var det moderaternas riksdagsman Hanif Bali som attackerades av en ung dam och politisk åsiktsfrände på grund av påstådda sexskäl. Även här tycks det röra sig om en anmälare som tidigare fört fram tvivelaktiga påståenden mot annan.
Liknande scenarier har utspelats i åtalen mot Julian Assange och de sk kulturmannen, där sviken kärlek tycks har varit den utlösande faktorn till att en tämligen vanlig kärleksrelation – efter att åtskillig tid förflutit – stöpts om till påståenden om sexbrott.
I stort sett varje månad ´händer liknande saker – kända män angrips av kvinnor med hänvisning till påstådda sexövergrepp. I flera fall – inte alla- rör det sig om händelser som påstås ligga flera år tillbaka i tiden. Medierna rasar och njuter samtidigt av säljande reportage.
Förklaringen kan förstås vara att män med status tar för sig sexuellt. Men med tanke på alla mediala skräckreportage verkar detta inte vara en allmängiltig orsak. Min delvis alternativa bild är att # Me too skapat en kultur av sexualisering inom samhälle och politik. På så vis främjas alltoftare lösa sexpåståenden mot kända män från kvinnor med syften som tycks gälla att skapa uppmärksamhet, att hämnas, att pläder för feminism eller helt enkelt beror på orsaker som har med själslig förvirring att göra.
Min poäng är att det nutida samhällsklimatet förändrats i en anda av sexskräck och feministers kamp mot på män. Följden har blivit en medial jakt, som männen får svårt att försvara sig mot. Enbart genom anklagelsen är ofta skadan skedd, även om det senare visas att mannen i fråga är oskyldig.
Jag försvarar alls inte sexövergrepp. Manliga skurkar ska skaka galler. Men säkerhetsspärrar måste finnas mot feministiska påhopp och konspirationer. Därför är jag kritisk till mycket av det som hänt efter #Me too. Denna rörelse har utlöst en lavin av allvarliga och diffusa sexanklagelser mot män, vilka fått svårt att försvara sig. En kultur har vuxit fram om att varje kvinna har rätt att lång tid efter en faktisk kärleksaffär påstå att enskilda möten mellan parterna varit sexbrott, som måste polisanmälas. Enbart den mediala uppmärksamheten gör att männen framstår som skyldiga. Och de kvinnor som satt lavinen igång framställs ofta i medierna som hjältinnor, i stil med Cissi Wallin.
Sexuellt våld är givetvis ett allvarligt brott. Men mannen är inte skyldig förrän dom slutligen fallit. Därför måste samhälle och medier verka för ökad rättssäkerhet i hanteringen av tvister om påstådda sexbrott, särskilt sådana som hävdas ha begåtts något längre tillbaka i tiden. De anmälande kvinnornas historia – och eventuellt dubiösa grunder för anmälan – måste verka för återhållsamhet hos polis och medier. #Me too kan inte tillåtas leda till en nutida häxjakt genom ett drev av feminister.
Torsten Sandström
