Jag läser i tidningen att Helena Jonsson i egenskap av utredningsordförande lagt fram betänkandet ”Fossiloberoende jordbruk”. Min undran är hur ett svenskt lantbruk över huvud taget kan vara fritt från fossila inslag? Själva jorden som brukas måste ju anses vara sammansatt av en mängd olika beståndsdelar från äldre tidsskeenden, dvs bergarter, mineraler, växtdelar, gaser osv. Även dessa omfattas nämligen av Svenska akademins definition av ordet fossil. Jag förstår att Jonsson bara syftar på olja och andra tunga kolföreningar. Men säg det då! Hon ska enligt utredningens titel befria jordbruket från allt fossilt. Man kan säga att torv är ett mellanting, som emellanåt används som jordförbättring inom odlingsverksamhet.
Det som Jonsson sysslar med är alltså ett numera vanligt politiskt hokus-pokus-nummer, dvs med andra ord ett offer på ”Den heliga Hållbarhetens altare”. En snabb googling visar att Jonsson är C-politiker och numera landshövding i Jönköpings län. Det förklarar hennes villighet att med skygglappar lägga fram vinklade förslag.
I Sverige utvecklas stegvis – utan kritisk distans – en ny ideologi där sedvanlig saklighet och försiktighet i utedningssammanhang saknas. Allt för att människans utsläpp av CO2 ska svartlistas. Alla trix, även språkliga och vetenskapliga tillåts i den offentliga propagandan. Rim och reson saknas.
Än värre är förstås minister Bolund från Mp. Alltså mannen som enligt sin megalomana titel inte bara härskar över miljön, utan även över det globala klimatet. Han twittrade för en tid sedan om att människans utsläpp av växthusgaser har på verkat lutningen av den axel från norr till söder, som man tillskriver jordklotet. Att axeln tidigare rubbats under mångtusenåriga skeenden struntar han i. I stället för att fundera över storskaliga kosmiska förlopp faller Bolund platt för bondfångeri.
Till denna krets av agrarpolitiska lurendrejare ansluter sig nu Jonsson, som häpnadsväckande nog säger sig driva lantbruk tillsammans med maken. Men helt utan alla fossila inslag förstås?
Torsten Sandström