Min rubrik är en variant på M-ledaren Ulf Kristerssons uttalande häromdagen att ”Invandring har blivit en belastning för Sverige”. Detta sägs med anledning av ett stegrat dödlig vapenvåld i vårt land. Jag är överens med honom, något jag bloggat om åtskilliga gånger.
Det som kännetecknar nationens nuvarande dystra politiska situation är de upprörda svar som följt på Kristerssons uttalande. En hord av politiker, journalister och opinionsbildare från vänster menar att Kristersson och M-partiet tagit ett steg högerut för att krama SD. Reaktionen var förväntad, men trist och ett tecken på bristande logiskt tänkande. Eller kanske snarare en vilja att driva vänsterpolitik i stället för att diskutera sakligt.
Reaktionen kan sammanfattas i en traditionell ovilja från vänsterliberalt håll att resonera förnuftigt eller sakligt. Det som brister rör främst följande faktorer på kritikernas sida:
En brist att kvantifiera. Varken Kristersson eller jag menar givetvis att alla invandrare begår allvarliga brott eller att de vägrar att integrera sig i det svenska samhället. Det är bara omkring ett par procent av de nyanlända som är problematiska. Men i och med att invandringen till Sverige varit storskalig under flera år – fler än 800.000 nyanlända sedan 2013 – blir det sammantaget många tusen personer som dödar, hotar eller utpressar. Följden har blivit att Sverige toppar statistiken över dödligt våld. Mot bakgrund av detta är Kristerssons och mina uttalanden helt sanningsenliga.
En brist att analysera historiska skeenden. Kristerssons uttalade rör nutidens Sverige, med en storskalig invandring från framför allt Afghanistan, Syrien , Irak och Somalia. Många vänsterväljare som reagerat mot Kristerssons ord baseras sina utsagor på tidigare invandring till Sverige. Det är korrekt att den haft ett annat utseende. Men den nuvarande inflyttningen har en annan kulturell karaktär än tidigare invandring från exv Finland, Italien, Ungern, Tjeckoslovakien eller nationerna på Balkan. Skillnaden rör utbildning, religion och förankring i europeisk kultur. Även om klanbildningar finns i Italien och på Balkan är de mer betydelsefulla inom länder under islam. Även mot bakgrund av detta är Kristerssons och mina uttalanden således sanningsenliga.
En brist att skilja personliga känslor från faktiska skeenden. Kristerssons uttalade är opersonligt nykter och alltså enligt min mening helt korrekt. Flertalet kritiker lever däremot i en värld av egna känslor och politik. För dem är varje koppling mellan invandring och negativa händelser en skymf. Jag menar att detta är en föga respektingivande metod att ge sig in i en diskussion. De egna erfarenheterna av invandring eller vänner som flyttat in är en dålig grund för ett politiskt samtal om allvarliga skeenden. En saklig diskussion måste bygga på tydliga fakta.
Fakta är att en urdålig integration och en slapp reglering av påföljder och verkställighet i Brottsbalken är en viktig förklaring till dagens dödliga våld, som bottnar i en storskalig invandring på kort tid. Dessutom är antalet svenska poliser få jämfört med andra nationer i västvärlden. Och den svenska skolan går på knäna, trots S-partiets läskiga försök att frisera statistiken.
Torsten Sandström
