Annie Lööfs sk Almedalstal är ett typiskt exempel på urdålig liberal politik. Hon formligen sprutade ut frihetsvisioner. Men var närmast stum beträffande hur de skulle realiseras. På så vis blir det förstås enkelt att vara politiker.

Lööf kallar sig själv hör och häpna ”straffrättsjurist”. Men när det gäller den blodiga och dödliga kriminaliteten har hon inte mycket mer att säga än att den måste stoppas och att det ska ske med fler poliser. Hon borde förstå varför klanerna vuxit sig starka. De har sin förklaring i en misslyckad invandringspolitik. De beror också på att Brottsbalken innehåller alltför liberala regler för bestämning av påföljder och en lika liberal tro på att brottslingarna ska komma på andra tankar genom en kriminalvård i frihet, dvs utan effektiv bevakning. Lööf ställer sig bakom åratal av svenska politiska missgrepp inom rättsvården.

Hela Lööfs tal präglades av en barnatro på liberalism. Och liksom predikanten bekymrade hon sig inte över hur frihetsbudskapet ska sättas på plats. Jag kallar mig däremot marknadsliberal. På så vis vill jag markera en form av realism i frihetsbudskapet. Friheten måste värnas – ibland begränsas – och det sker genom en realistisk och kritisk analys av S-partiets kollektiva samhällsbygge, där organisationens egna satelliter utövar offentlig makt. De sysslar med nedmontering av marknader. De bygger dessutom ett moras av globala mönster, som flyttar pengar och makt från den svenska nationen till utlandet. Sådana principer för hushållning står i strid mot traditionella liberala principer, där nyttan för den egna nationens medborgare står i centrum för den politiska och ekonomiska kalkylen.

Genom Lööfs glastunna småskole-liberalism hotas svensk frihet och ekonomi. Hon gör ett öppet val att stödja S-partiet. Innebörden är fortsatt misslyckad invandringspolitik, som logiskt nog kommer att spä på klanernas kriminella verksamheter. Hon låter bli att stödja de politiska krafter som vill reformerna Sverige på marknadens grund. Enbart på grund av att SD är en del i konstellationen för förnyelse.

I stället ger Lööf en kram till S. Hon stödjer dessutom en regering som innehåller talibanpartiet Mp. Att kalla detta ett utslag av liberalism är rena rama lögnen och ett dåligt försök försök att blanda bort korten. Det vi ser och hör är en ordmaskin som går på tomgång.

Torsten Sandström

Please follow and like us: