När jag idag hör Löfven och Lööf på en presskonferens presentera Jökens gemensamma lösning på den regeringskris som seglat upp tänker jag på den gamla svenska folksagan om Mäster skräddare, som lovat leverera en rock utav ett inlämnat tyg, men allt efter tidens gång retirerar till ett par byxor, en väst osv för att till sist säga ingenting. I Hasse & Tages version myntades som bekant uttrycket ”det bidde ingenting”.
Allt tyder nu på att samma sak kommer att ske med förslaget till en fri hyressättning för omkring 1% av bostadsbeståndet. Tanken var att fria hyror för ett pyttelitet antal bostäder – en strategiskt viktig försöksballong. Men enligt Jökens partier ska nu den heliga svenska modellen ännu en gång ta över: gång efter annan upprepade Löfven & Lööf att ”parterna” ska förhandla. Men det är just partsförhandlingar genom S-partiets Hyresgästförening som är proppen Orvar och orsaken till många decennier av elände för svenskar som söker hyreslägenhet. I stället för att förnya sprutas alltså ännu en gång S-betong över samhällsproblem.
Nu ska alltså Hyresgästföreningen förhandla om sin totala maktställning över bostadshyrorna i landet. Möjligtvis tvingas de delvis släppa greppet, men bara delvis. Så vad hände med Jökens stolta beställning av fastighetsägarnas fria hyressättning för nybyggda hyreshus? Det bidde ingenting!
Vi ser ett Sverige där S-partiets gamla korporativa mönster fortsätter att härska över landet, trots alla svåra strukturproblem som de gett upphov till. Det är inte klokt. Därför kan man använda liknelsen att Tödde och Mödde är härskare över Absurdistan. De lyckas inte ens sy ihop små reformer. Förklaringen är att de tänker olika, men ändå ska regera landet tillsammans.
Torsten Sandström
