I min blogg förundras jag över hur EU utvecklas till en federal robot. Vid spakarna sitter ett B-lag av politiker från EU:S 27 medlemsnationer. Alltså inte på något vis de vassaste knivarna av medlemsnationernas politiker. Faktiskt rena andra eller tredjesorteringen. Och dessa personer sitter alltså i Kommissionen för att inte tala om de som häckar i EU:s sk parlament. Och där driver de var dag en politik som går ut på att utvidga unionen och göra den mer federal (och omvänt medlemsnationerna mer ofria).
Egentligen är det inte klokt att den svenska Riksdagens politiker låter detta ske. Man till och med understödjer ökad makt till EU och förlust av eget bestämmande för Riksdagen. Senast när EU:s stora lånepaket diskuterades i Riksdagen så blev det knappast några protester från etablerade politiker. Man låter helt enkelt B-laget hållas.
Varför? Klart att det finns ett värde i gemensam handel och viss politisk samordning inom Europa. Men jag tror inte detta är huvudförklaringen till att Riksdagen låter B-laget i Bryssel hållas.
Viktigare är att man inte förstår faran i färdriktningen mot federalism. Jag menar att svenska politiker med öppna ögon vill se ett B-lag på plats i unionen inom såväl Kommission som Parlament. Det tycks till och med vara själva planen att placera B-lagsspelare i viktiga positioner i Bryssel. Det påminner om hur franska politiker konstruerade den tredje republiken efter krisen 1870 pga det förlorade kriget mot Tyskland. Till den formellt högsta positionen, presidenten, utsågs länge svaga personer. På så vis trodde folkförsamlingen att man kunde lagstifta hit och dit utan besvär från ovan. Följden blev oreda. Den ena regeringen efter den andra. Ett svagt Frankrike blev resultatet under två förskräckliga världskrig.
Enligt min mening är det en stor fara för Sverige att låta B-laget i EU stegvis ta för sig mer makt. Det är fråga om den högsta graden av politisk naivitet. Man låter centrum i Bryssel svälla avseende beslutsrätt samtidigt som man tror att Riksdagen i Sverige ska leva vidare som något slags nationellt maktorgan. Här skapar svenska politiker stora problem för kommande generationer. I stället för att nu i Riksdagen sätta ned foten och säga stopp till EU:s maktutövning så lägger sig svenska politiker platta. Britterna gjorde sitt val i tid. Svenska Regeringen agerar nu fortsatt passivt.
Det är illavarslande. Jag tror att historiens dom över svenska politiker kommer att bli synnerligen hård.
Torsten Sandström