SVT:s partiledardebatter känns som repriser på diskussioner vi tidigare hört. Oppositionen bankar på med hård kritik mot Regeringen. S-partiet påstår däremot att allt är sååå bra – man plockar till och med fram skolmätningar som sägs bevisa att PISA-resultaten inte är så dåliga som Riksrevisionen bevisat. Och Löfvens satelliter – Mp och C – gör allt de kan för att hålla honom under armarna så att han inte faller samman. Vidare jobbar programledarna hårt för att lägga sig i diskussionen och stycka sönder den med egna värderande frågor. Alltså ”same procedure” som förra gången. Hände över huvud taget något nytt som överraskande? Inget stort, men kanske några nyanser.
Löfvens roll som ledare för en svensk regering gav en klar bild av verkligheten. S-rörelsen är slut och Löfven själv så trött och pressad att han antagligen fick färdtjänst hem från Tevehuset. Det verkade som han behövde tändstickor för att hålla ögonlocken uppe. Det märks verkligen att han inte skolats i den politiska klassens utbildningsanstalt, Karriärhagen, utan jobbat några år på verkstadsgolvet, innan han blivit fackpamp.
Även C-partiets Annie Lööf hamnade i Löfvens bakvatten. Hon försökte rädda sig genom den självpåtagna rollen som Riksprussiluska, med rader att förfärade utrop över Åkessons argument.
Ruter var det däremot i KD:s Ebba Busch. Här har vi en av Sveriges bästa politiska debattörer. Rappt och med gott humör uttalade hon rader av sanningen ord om Regeringens tillkortakommanden. Att hon vågade varna svenska landstingspolitiker om att många måste räkna med att förlora jobben vid ett förstatligande av vården måste nog ses som debattens i särklass modigaste ord. Allt pekar på att hon är landets kristnas räddningsplanka nummer ett.
Däremot ger jag inte mycket för den överenskommelse om invandringspolitiken som M, SD, KD och L träffat och som de gjorde en hel del för att basunera ut (framför allt L, komiskt nog). Om innehållet är fågel eller fisk vet ingen. Och bara det faktum av L är med i gänget skapar inte minsta trygghet för en vettig framtida utveckling. En del talar för att M och KD mest positionerar sig inför valet 2022, varefter de hoppas att tillsammans med C och L fortsätta S-partiets invandringspolitik i lättmjölkens tecken. Gäsp! Allt tyder alltså på fortsatt oreda inom invandringspolitiken.
Torsten Sandström
