Den 12/4 skrev en rad journalister/tidningsutgivare ett brev i egen sak på DN Debatt. I vanlig medial slingerbultsanda tog rubriken sikte på en vilja ”att lägga ned presstödet”. Men det var bara en lek med ord – staten skulle slopa stödet, men skicka iväg minst lika mycket pengar till privata subjekt. Tanken var nämligen att befria medieföretag från moms och arbetsgivaravgifter för sina journalister. Alltså ett fräckt förslag!
När jag var ung måste varje tidning klara sin ekonomi på egen hand. Sansade människor menade att staten måste hålla sina fingrar borta från den politiska opinionsbildning. Man tänkte då på tidningarna i Sovjetunionen. Visst lades i vårt land många gamla tidningar ned. Men nya prövade lyckan. Precis som en marknadsekonomi är tänkt att fungera. Så länge tillräckligt många människor vill betala för en tjänst så kommer den att tillhandahållas. Att med statligt stöd hålla medieföretag igång är planekonomi, påminnande om det bakom forna tiders Järnridå.
Marknaden är något som sossar alltid ogillat. Dessutom ser gärna flertalet politiker att vänligt sinnad press ska hållas under armarna. Journalisternas stöd håller nämligen politikerna kvar vid maktens köttgrytor. Och försvårar för nya partier att sticka upp. Därför måste 1965 ses som olyckans år. Tage Erlander var statsminister. Riksdagen beslutade då om direkta ekonomiska bidrag till pressen. Idag betalar staten omkring en miljard per år bara i presstöd. Till detta kommer en bukett av andra stödformer till olika medier. Och SR/SVT kan som bekant via statligt tvång uttaxera omkring 9 miljarder per år …
I brevet till DN debatt redovisas förstås en rad olika skäl för att staten måste hålla dagspressen under armarna. Ska man tro författarna gör dagspressen folket stora tjänster. Det är ännu en bluff om man ser till folkflertalet. En orsak till kravet på en ny form av presstöd är just att många svenskar – framför allt yngre – vänder pressen ryggen. Man menar uppenbarligen att det går att finna bättre samhällspolitisk information via andra kanaler.
Detta styrks särkilt av en nyhet som presenteras några veckor innan medieföretagens DN-kampanj för nya bidrag drogs igång. Men det håller förstås författarna tyst om. Det visar sig nämligen i den sk Förtroendebarometern – som ett antal forskare står bakom – att mediernas förtroende är lägst av samtliga mätta samhällsinstitutioner! Inte ens en svensk av tre uppger att de har förtroende för dagspressen. Om radio/teve har 51 % stöd och facket 38 %, så har dagspressen enbart 31% av folket bakom sig!
Jag har i många bloggar kritiserat landet stora dagstidningar. De bedriver för varje år mer politik och åsiktsförmedling än saklig nyhetsinformation. Man kan därför inte alls påstå att de fullgör det som brukar avses med den tredje statsmaktens sakligt kritiska funktion. Dagspressen är tvärtom det politiska etablissemangets bästa vän – framför allt landets vänsterliberaler.
Därför ligger min paroll rätt i tiden om att allt stöd till press och andra medier måste slopas. För detta talar typiskt nog också dagspressens manipulativa brev till DN debatt. Vi ser här hur verkligheten vrängs på flera vis. Mediernas desinformation är förklaringen till att förtroendet för dagspressen ligger i mätningarnas absoluta botten.
Det är alltså hög tid att myndigförklara svenska folket. Låt medborgarna själva bestämma vilka medier de ska finansiera! Bort med politikernas fingrar från syltburken! Slopa därför allt offentligt stöd till medier och opinionsbildande organisationer! Fram för ett friare Sverige och för hushållning med folkets pengar!
Torsten Sandström
.
