Ropen skallar igen att män våldför sig. Medierna har svarta rubriker av detta slag. Kvinnliga partiledare vrider sig i våndor över männens framfart. Chefer för myndigheter och offentligt finansierade kvinnoorganisationer skriar. Och rikspolischefen säger med vanlig PK-ism ”att vi har nolltolerans mot detta”.
Vad är det som händer? Har vanliga svenska män plötsligt blivit våldsammare? Nej, även om familjevåld visst förekommer liksom tidigare. Nu rör det sig om ett antal uppmärksammade mord där huvudsakligen invandrande män tagit till blodigt och dödligt våld för att freda en förvriden klankultur, som man inte frigjort sig från trots flera års liv i Sverige. Min svepande förklaring är alltså en storskalig invandring. Den mer precisa är en invandring till en nation, som misslyckats kapitalt med integrationen. Regeringspolitiken innehåller nämligen i korthet följande budskap: ”behåll bara din kultur och ditt språk, så betalar vi bidrag – speciallöner vill nämligen inte LO veta av, och bostadsfrågan sköter våra Hyregästföreningar”.
Nu ska alltså skuldbördan för detta spektakulära misslyckande läggas på dig och mig. Alltså de många män som aldrig begått övergrepp mot någon kvinna. Jag vägrar att påta mig S-partiets och vänsterns idé om mäns kollektiva ansvar! Det är rena undanflykten från deras eget stora politiska misslyckande. Vidare löper medierna faktiskt amok genom sin falska propaganda om den vanliga svenska mannens våldsbenägenhet som de illustrerar med de aktuella klanmorden.
Det som sker är inte ett tecken på att Sverige är ett fritt land med en öppen debatt. Vi ser bilden av en nation och medier som sysslar med propaganda.
Torsten Sandström
