Har du hört talas om det Klimatpolitiska rådet? Även kallat O-rådet, på grund av sina egensinniga råd samt sin satsning på ”0 nettoutsläpp av växthusgaser år 2045”. Följden har blivit en rad av megalomaniska uttalandet om vilken riktning svensk miljöpolitik ska tas. Om O-rådets uppmaningar ska följas står nämligen svensk samhällsekonomi på spel. Det rör sig om en massiv miljardrullning. På svaga grunder.
Karl Marx kritiserade på sin tid ett antal nationalekonomiska forskare och kallade dem ”politiska ekonomer”. Orådet är nutidens svenska motsvarighet. Här sitter rader av personer som driver politik, men i forskningens namn. Alla ledamöter är nämligen utvalda på grund av att det har en bestämd politisk uppfattning i klimatfrågan, dvs Regeringens. De agerar alltså inte med forskarens öppet kritiska sinnelag, utan därför att de har valt att ställa upp på FN:s politiska syn på klimatets uppvärmning.
Den som är trosviss tenderar att se den enda raka vägen mot frälsning. En apostel bekymrar sig inte om budskapets relevans. Det är nämligen redan från början något som är sant. De ord som kommer från O-rådets mun är alltså det evangelium som framförs att FN:s klimatpanel. Vi ser alltså något som liknar ett beslut av inkvisitionen.
Bakom O-rådet finns dessutom ett väl tilltaget politiskt sekretariat. Det bossas av en man med gedigen förankring i den svenska politiska klassen, Ola Alterå, med många centrala befattningar inom C-partiet bakom sig. Han har dessutom varit gift med en fd C-minister och har en dotter som ordförande inom C-partiets ungdomsförbund. Alterå är alltså en riktig klasskämpe!
Det som oroar mig är den pågående sammanväxningen mellan den politiska klassen och personer från landets universitet och högskolor. Forskningen goda anseende brukas som ett politiskt vapen. Såvitt jag förstår sysslar bara en av O-rådets medlemmar med forskning som rör ren naturvetenskap med inriktning mot skeenden inom atmosfären. Alla de övriga verkar inom samhällsvetenskapens fält och utför – via sin politiska övertygelse – en kamp för O-rådets O-mål. Vad tog den öppet kritiska forskningen vägen?
All sann vetenskap måste byggas från grunden. I klimatfrågan gäller det att bestämma vad och vilken omfattning (X) gör klimatet varmare. För O-rådet gäller per automatik formeln: X=CO2 x 100/100 (till hundra procent). Det stora problemet är att ekvationen inte alls är bevisad vetenskapligt sett. Det råder ingen konsensus om svaret, även om flera helt fräckt påstår att det är så. En betydande grupp av forskare världen runt är nämligen skeptiska. Men de svenska legoforskare jag nu talat om anar inte oråd. Deras uppdrag bygger på att ekvationen ovan är sann.
Enligt min mening – jag bedriver dock inte forskning i naturvetenskap – är det möjligt att ett sant vetenskapligt svar är att X till mer än hälften – eller i ännu högre grad – beror på solstrålning och andra fenomen som inte direkt beror på utsläpp av växthusgaser. Alltså att uppvärmningen till största del styrs av faktorer som människan inte styr över. I så fall rasar O-rådets bas samman. Forskarna står i skamvrån. Kvar finns bara Ola Alterå, som säkert snart hittar på nya projekt för att behålla sin position inom den politiska klassen.
Torsten Sandström
