Man kan tycka vad man vill om USA:s politiska system, men majoritetsval i enmansvalkretsar är faktiskt en högre form av demokrati än den svenska modellen, med majoritetsval mellan politiska partier, där de partier som inte kommer upp över 4 % räknas bort. De etablerade partiernas kontroll av riksdagskandidater och exkludering av rörelser som sticker upp är inte någon vacker historia att berätta för skolbarn.
I såväl USA som Storbrittanien anser såväl väljare som partier att en växling vid makten är något självklart och nyttigt, dvs något som befruktar demokratin. Ett missnöje hos väljarkåren med en regim ska rimligt snabbt och enkelt skapa en ny regering, som genom systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar har god möjlighet att bli stabil.
Jag skriver detta med anledning av S-partiets långa strävan efter makt. Och inte minst det senaste valets olyckliga resultat med en svag regering som klamrar sig fast vid svikarpartier genom en politisk överenskommelse av i regeringsformen okänt slag, dvs Jöken.
Enligt min. mening utgör detta system ett hån mot tanken om en väl fungerande demokrati. Det regeringsunderlag som förlorar i ett riksdagsval bör spontant kliva åt sidan och inte med näbbar och klor försöka sy ihop ett nytt bräckligt underlag för fortsatt maktinnehav. Och vad jag tycker om svikarna, C och L, som före valet hårt kritiserat S, behöver jag inte skriva. Det är sånt som skapar förakt för politiker (och en rimlig utradering av L).
Vi har länge sett hur lystnaden efter makt härjat S-partiet. Ett ständigt trixande och bluffande. Under den första regeringen Löfven löstes exv den sk IT-skandalen på Transportstyrelsen genom att minister Ygeman påtog sig ansvaret, som med största sannolikhet vilade på statsministern själv i egenskap av informerad regeringschef. Den som ställer upp för sin boss måste belönas. Några år senare dyker därför samme Ygeman upp som minister igen. Nu som energiminister. I den nya rollen hanterar han den av S-regeringen självförvållade elbristen maktfullkomligt. Löften och stora pengar slussar Ygeman ut i försök att missnöjet med elbristen ska slätas över fram till nästa val. Vidare förnekar han att nedstängningen av Ringhals varit orsaken till de höga priset för fossil el som drabbat folket i södra Sverige. Vi ser en regering där alla tänkbara politiska knep används för att just klamra sig fast vi makten. Det vi ser skadar tilltron till svensk demokrati.
Sverige har under några turbulenta år drabbats av uppenbart mismanagement från regeringens Löfvens sida. Alltså kriser rörande såväl corona- som energipolitik liksom undfallenhet gentemot EU rörande en extremt stor upplåning för att hålla södra och östra Europas regimer under axlarna. När vi nu börjar ana slutet på S-partiets alltför långa – och för nationen skadliga – maktinnehav är det dags att fundera över en ny svensk demokrati.
För att motverka ett befogat missnöje från folkliga led bör enligt min mening grundlagsändringar övervägas. En lösning är majoritetsval i enmansvalkretsar. En enklare väg är reformer som tar sikte på inslag av direkt demokrati. En variant är en bred öppning för val på person enligt finsk modell. Vidare bör den schweiziska grundlagslösningen aktualiseras, med rätt för medborgare att samla in underskrifter för en folkomröstning i syfte att stoppa införandet av en föreslagen lagstiftning.
Alla kloka politiker måste samlas kring en diskussion om hur det svenska samhället ska bygga en mer livaktig demokrati. Det är inte acceptabelt att samma politiker i åratal klamrar sig fast vid makten. Det är absolut otillständigt att politiska myglare som Ygeman kan tillåtas agera cover upp för en svag statsminister och vilseföra svenska folket. Ett tecken på en fungerande demokrati är en tilltro till folkets direkta medverkan i den politiska processen samt en regelbunden personväxling inom regeringsmakten. Men alla riksdagens partier verkar nöjda med status quo. Gissa varför!
Torsten Sandström
