Varje dag rapporterar Sveriges medier resultaten av åtskilliga opinionsundersökningar. För att få studierna att framstå som mer seriösa undviks ofta det korrekta ordet ”opinion” – som ger en bild av politiskt tyckande. För at öka graden av seriositet talas i stället om enkäter, studier, forskningsrapporter od. Men oavsett etiketten har grundmaterialet egentligare samma sanningshalt. Det rör sig om åsikter från svarspersoner som mer eller mindre skickligt sammanställts i en rapport. På så vis framstår enskildas tyckande närmast som sanningar eller till och med stor vetenskap. Och resultaten används av intresseorganisationer – inte sällan den som utfört eller beställt rapporten – för att rikta krav mot politiker och myndigheter om ökade penningbidrag.
Allt detta är känt. Men många suger ändå okritiskt i sig de procentsiffror som presenteras hit eller dit. Genom mediernas uppmärksamhet framstår alltså resultaten av de rapporter som baserats på intervjusvar som sanningar.
Den som tänker efter inser snabbt att 1000 personers kryss i olika rutor i ett frågeformulär inte säger just mycket mer än att ett visst antal av dem som kryssat hyser en opinion i angiven riktning. Innebörden är inte att det problem som kryssats för är verkligt eller sant. Det som mäts är enbart 1000 opinioner, som faktiskt kan vara hur lite välgrundade som helst. Alla som fyllt i en enkät är bekant med känslan av att ge järnet, dvs att svara så att man främjar det man personligen för stunden vill åstadkomma.
Nu ett exempel. Så här skriver Mp:s underorganisation Gröna seniorer:
En forskningsrapport från Linnéuniversitetet och Uppsala universitet, Bortvald på grund av ålder – åldersdiskriminering vid rekryteringar, visar att åldersdiskrimineringen är omfattande på svensk arbetsmarknad – och den börjar redan vid 40.
Denna text används av Gröna seniorer för en rad bisarra krav mot politiker, myndigheter och arbetsgivare. Ett krav är att personer som är äldre än 67 år ska ha rätt att arbeta kvar på hel- eller deltid om personen så vill. Arbetsgivaren ska alltså tvingas betala för en åldring som man inte längre frivilligt vill ha kvar.
Citatet ovan ger vid första anblicken ett seröst intryck. Två av landet universitet anges som avsändare av rapporten. Men den som funderar vidare inser snart att resultaten baserats på enkäter som besvarats av X antal individer. Oavsett hur många som svarat – och hur personerna valts ut – är det klart att enbart personliga åsikter om man själv blivit diskriminerad samlats in och sammanställts. Svaren säger inte det minsta om fenomenet åldersdiskriminering i verkligheten, dvs hur vanligt diskriminering faktiskt är eller hur den gått till. Alla inser direkt att den person som påstås ha agerat diskriminerande inte kommit till tals för att ge sin syn på saken. Resultatet är alltså bara X individer personliga tyckande. Intressant är att svenska universitet sysslar med insamling av privatpersoners tyckande och presenterar resultaten som ”forskning”, alltså som vetenskapliga sanningar.
Exemplet ovan är inte alls unikt, utan tillhör snarast vardagen . Medierna rapporterar var dag om hur många som kryssat för att man drabbats av psykisk ohälsa, blivit mobbade, blivit otrevligt bemött av lärare eller poliser, drabbats av klimatets uppvärmning, fått vänta på tid i vårdkön osv.
Jag är inte alls fientlig till forskning – men allergisk mot lågkvalitativ sådan. Att människor med begränsat skolning luras av rapporter av nämnt slag är enkelt att förstå. Man tror att data från enkäter är lika sanna som mätningar av människokroppen, ämnen på planeten Mars eller presentation av ett väl dokumenterat historiskt beslut. Sannolikt formas allmänhetens åsikter av det systematiska privata tyckande som finns bakom rapportering som byggs på frågeformulär. Det är ytterst beklagligt.
Värre är den hord av manipulatörer som använder enkäterna som uttryck för sanningar och vetenskap, när det i själva verket bara rör sig om synnerligen oklara opinioner. Sämst tycker jag om forskare som med enkätsvar i näven sysslar med opinionsspridning. De borde veta bättre och ägna sig åt studier i vetenskapsteori. Men även journalister och medier bär ett tungt ansvar. Dvs de som dagligen serverar lösa åsikter i en enkätstudie som fakta med hög sanningshalt.
Forskare och journalister är som bekant två yrkeskårer med ambition att erövra högt anseende. Men då de lutar sig på enkäter framstår de bara som vanliga tyckare nonchalerande rimliga krav på kritiskt tänkande.
Torsten Sandström
