Vad formar människors attityder till främlingar? I en text i SvD 2020-02-13 (se länken) försöker en journalist närma sig denna fråga. På vanligt medialt vis laddas frågan om så att den vänstervinklas och dessutom ges en politisk korrekt förklaring. Rubriken lyder nämligen:
Kompiseffekten – detta gör att
tonåringar blir främlingsfientliga
Det generella svaret i artikeln är att människors fördomar styr våra åsikter och att värderingarna skapas i det kretsar vi umgås i under tonåren.
Artikelförfattaren hamnar direkt i svårigheter. Med hjälp av en umeåsociolog, Mikael Hjerm, förklaras nämligen begreppet fördom så här: ”Fördomar är negativa attityder som vi kan ha om precis vad som helst.” Jag studsar och ber därför läsaren fundera över om definitionen är korrekt. Saknas inte något?
En snabb jämförelse med Wikipedia visar på något väsentligt som journalisten (och antagligen umeåforskaren) missat: ”En fördom är en sakligt ogrundad uppfattning, det vill säga ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotypisk uppfattning om en grupp som den, eller det, som är föremål för fördomen anses tillhöra.”
Det centrala är orden ”ogrundad uppfattning”. Den som påstår att alla journalister är vänstervridna utrycker kanske en fördom. Förvisso röstar omkring 70% av yrkeskåren på V, S och MP, men alla journalister tillhör inte vänstern. Alltså blir det svårt att dra gränsen kring vad som är en fördom. En fördom kan vara mer eller mindre förankrad i verkliga fakta. Men om åsikten har ett massivt stöd i fakta rör det sig alltså inte om en fördom, utan snarare om en väl underbyggd värdering.
Jag skriver absolut inte denna text för att visa att negativa åsikter om främlingar eller invandrare är berättigade och alltså inte fördomar. Om jag menat detta vore jag korkad, en stämpel som jag naturligtvis helst vill undvika. Förvisso begår dubbelt så många invandrare än svenskar brott procentuellt sett, men ändå saknar den stora delen nyinflyttade brottslig belastning. Sak samma om man ser på utnyttjades av sociala förmåner. Här är procentuellt sett många gånger fler invandare beroende av bidrag än svenskar. Men det gäller som bekant inte alla nyanlända.
SvD-artikelns behållning är därför en annan forskare, Nazar Akrami, nu från Uppsala och en man som uppenbarligen har bakgrund som invandare. Han anser att vi människor inte skulle klara oss utan förutfattade meningar. Akrami säger: ”Vi är tvungna att kategorisera saker – och även människor – i vår omgivning för att hantera vår vardag. En negativ biprodukt av kategoriseringen är just fördomar, men vi kommer att ha dem så länge vi tänker.”
Om jag återvänder till begreppet fördom så kan följaktligen en sådan vara bättre eller sämre underbyggd. Att uppfatta journalister som vänstergängare är en hyfsat väl underbyggd fördom. Därför anser jag det rimlig att torgföra uppfattningen (ifall 70%- halten anges som reservation). Påståendet att invandrare är kriminella är däremot en typisk fördom, en utsaga som måste undvikas
Men fördomarna avser i båda fallen människors karaktärer eller roller. Frågan är om samma sak gäller för politiska värderingar om vilka beslut som ska fattas i Sveriges riksdag? En politisk debatt om invandring rör nämligen inte karaktärsegenskaper utan det svenska samhällets kostnader och sociala problem till följd av en integration som misslyckas i en alltför stor utsträckning. Till bilden hör att Sverige tappat kontrollen över många tusentals invandrares hemvist – de uppges bo i riket (bidrag betalas nämligen ut) – men det är osäkert var de bor eller om de rentav befinner sig utomlands. Personligen är jag mot en fri asylrätt, men för en väl planerad och vettigt genomförd invandring. Detta med tanke på det svenska samhällets behov, kostnader samt den misär som drabbat många som lockats hit med falska förhoppningar.
Med tanke på nationens omfattande kostnader och andra problem med integrationen – tydligt märkbar i kriminalitet, bostadsproblem, kvinnoförtryck och utanförskap – menar jag att en restriktiv invandringspolitik är befogad år 2021. Jag bestrider med all kraft att min åsikt baseras på fördomar. Min åsikt bottnar uteslutande i ett försök till realistiskt bedömning av vad som är en ekonomiskt, socialt och kulturellt välmotiverad politik för Sverige år 2021. Samma åsikt kan en ung människa komma fram till utan att vara medlem i ett kompisgäng. Enligt min mening rör det sig bara om realistiskt tänkande vid sidan om åsiktskorridoren.
Enligt samma mönster hävdar jag att S-partiets långvariga politik rörande bruksvärdeshyror är missriktad, utan att för den skull hysa fördomar mot de individer som främst gynnas av politiken, dvs välbärgade hyresgäster i centrala storstäder och personer som sysslar med andrahandsuthyrning eller svartkontrakt. All dålig politik måste motverkas med sakliga argument och en öppen debatt. Korkad politik ska inte bevaras genom argument som bottnar i att kritikern har fördomar. Så bör det vara. Men få journalister och gammelmedier vill dra en gräns mellan fördomar och välgrundade politiska syften.
Torsten Sandström
