Även om sossarna alltid använt vänsterpopulismens vapen har det på senare år blivit en strategi. Det finns många exempel just från närtid på att en delvis ny strategi håller på att formas. Vad sägs om följande knippe?
Löfven intervjuades häromdagen i SvD om varför regeringen visat passivitet rörande hanteringen av covid – och nu särskilt saktfärdigheten med att injicera vaccin. Enligt SvD svarade han: ”Inte viktigt om vi är etta, trea eller sjua”. För en regering som visat rimlig aktsamhet – och aldrig slagit sig för bröstet rörande fiktiva framgångar på olika områden – kan jag förstås godta svaret. Men då regeringen till och med kritiserats av den statliga covidutredningen är Löfvens uttalande enbart ett vänsterpopulistiskt försök att blanda bort korten.
Sak samma i förrgår med försvarsministerns högröstade påhopp på SD med ord om grisar och liknande. Få sakargument, absolut inga detaljer, bara rader av svepande invektiv mot SD. Och allt direktsänt i SVT Nyheterna på bästa kvällstid rakt i ansiktet på SD:s partiledare (som dock behöll sitt lugn)!
En annan råbarkad populist är minister Ygeman. För några dagar sedan intervjuades han om energipolitiken och flera veckor av kyla med höga elpriser i södra Sverige (på grund av dyr elimport). Ygeman förnekade flera gånger brist på svensk elenergi. Han förnekade också att förra årets nedläggning av en fungerande kärnreaktor i Ringhals haft någon betydelse i sammanhanget. Alltså rena lögnerna! Och det skedde utan att röra en min. Med stenansikte agerar en fullfjädrad populist från vänsterkanten.
Den intressanta frågan är om mina exempel pekar på en strategi som S-partiet valt inför kommande valrörelse om ett och ett halvt år? Jag är övertygad om detta. I några tidigare valrörelser har S valt linjen att demonisera SD för att på så vis hanka sig fram vid regeringsmakten. Det har med nöd och näppe fungerat. Nu inser S-ledningen att framtiden ser mörk ut på grund av en begynnande samverkan mellan tre partier till höger, en begynnande front som alltmer tycks öka i folkligt inflytande.
Därför har S nu valt strategin att anfalla och förneka fakta. Alltså mindre saklig argumentation och mer av pajkastning. Förneka, ljug och dölj fakta om den egna färden. Det gäller att anfalla SD med alla medel, dvs det parti som tillvaro pris måste dödskallemärkas. Om tabut mot SD spricker så spricker också S-partiets politiska plats i nationen för gott. Därför väljer S med öppna ögon bort en öppen och nyanserad debatt. Märk att det är vänsterpopulismens vägval vi ser. Medialt fokus, män som spelar starka ledare, förenklade budskap, framkallande krisstämning, vänsterkamp osv. partibossarna gör det i väl planerade mediala anfall och med militanta och högljudda metaforer, trots att man samtidigt anklagar SD för att att använda ord som ”krig” och ”strid”. Det är dödsryckningarna hos ett desperat S-parti som vi skådar.
Populistens favoritmetod gäller med andra ord: ”När argumenten tryter, höj rösten!”
Torsten Sandström
