Många svenska journalister verkar korkade. Okej, att det finns en krets duktiga. Men i SvD läser jag följande rubrik, som en reporter med inriktning mot hälsa och livsstil (typiskt nog) presterat:
”Sömnbrist blir extra tuff för personer med drag av ADHD”
Här ser den kritiske läsaren omedelbart hur minst tre oklara fenomen staplas på varandra. Såsom.
Vad är sömnbrist?
Vad är ADHD?
Och vad är drag av ADHD?
Svaren på frågorna är så osäkra att det inte är lönt att samtala om saken. Det blir som att leka blindbock. Men för svenska journalister och gammelmedier finna inga gränser. Därför blir det babbel och åter babbel. Gissningar är vad man sysslar med. Och gärna med en vinkling som ska ge människor råd om hur de ska leva sitt liv. Det är förunderligt. Särskilt som man anklagar andra för fake news. Själv pladdrar man bara på.
SvD var en gång i tiden en tidning med kritisk attityd och högt anseende. Idag är det tvärtom: okritisk framfart och darrigt anseende. För det uppbär tidningen 40 milj kronor om året i statsbidrag!
Torsten Sandström
