Anti-PK-bloggen

Regeringen Löfven och Folkhälsomyndigheten har som bekant ett grundmurat rykte om att vara sist på covidbollen. Bilden ovan från The Economist spär på. Där radas ”Ledare och eftersläpare” upp. Sveriges plats är som vanligt inte smickrande.

Till den svenska oförmågan kommer ett struligt agerande inom EU, som dragit ned alla EU-nationers vaccinationstakt i förhållande till Brexit´s Storbritannien. Detta belyser den stora faran med den stora och svagt fungerande politiska apparat och byråkrati som EU är.

EU klarar alltså inte av sina storstilade uppgifter rörande covid! Tvärtom tycks vi alla belastas av ett medlemskap i unionen. Där drar B-lagspolitiker, kommissionärer och byråkrater åt olika håll. Och tacka för det om du ser på länken nedan från FN:s kontor för humanitära frågor, OCHA. I stället för att ge järnet för vaccinering av de 27 medlemsnationernas medborgare har EU ryckt ut med vaccinstöd till Armenien, Azerbaijan, Belarus, Georgien, Moldova and Ukraina! Den globala godheten – och naiva drömmar om expansion österut – är tydligen viktigare än skyddet för unionens egna folk.

Jag har tidigare bloggat om hur EU ineffektiva planeringsbyråkrati hotar att skapa något som påminner om Sovjetunionen light. Där talades också vitt och brett om folkets intressen. Verkligheten var en katastrof.

Torsten Sandström

https://reliefweb.int/report/ukraine/new-eu-programme-support-readiness-vaccination-efforts-eastern-partnership-countries

Sedan många år klagas det över allvarliga bidragsbrott. Och myndigheter på rad säger att de inte har någon aning om vilka pengar en visst person eller företag fått i statsbidrag från annan organisation. Inte ens det offentligas högra hand vet vad den vänstra gjort!

För mig är detta en uppvisning i svensk låt-gå-politik. Välvilliga politiker som strör bidrag omkring sig. Och dumma kollegor som menar att mottagarnas integritet hindar registerföring. Den ena galenskapen på den andra.

Välfärdsbidrag är givetvis nödvändiga i rimlig utsträckning. Men den som mottar ett offentligt bidrag – individ eller företag – har inget anspråk på att det ska hållas hemligt. Det är bra om människa får skydd i rimlig mån, men det är ju ett ”offentligt” stöd. Bidrag från det allmänna är inte liktydigt med skydd för mottagarens integritet. I vart fall inte hemlighet rörande utbetalda bidrag visavi myndigheter som jagar missbruk och bovar. Sannolikt bör grannar, vänner och journalister hindras att ta del av registeruppgift om penningbidraget ifråga. Men inte myndigheter som har goda skäl att kontrollera. Och den som mottar många eller stora bidrag har mindre skäl för sekretess i och med att risken för fiffel samtidigt ökar.

Jag kanske förenklar det hela något. Men min lösning är ett centralt bidragsregister. Låt alla myndigheter få tillgång till detta register, med interna förhållningsregler och stränga påföljder rörande användning respektive missbruk.

Dessutom måste budgeten för Datainspektionen (DI) bantas till omkring hälften. Myndigheten är nämligen en bastion för ett extremt svenskt integritetstänk, som allvarligt skadar landet, exv när bidragspengar hamnar i kriminellas händer. Sunt förnuft har DI inte minsta susning om. Där är nämligen principrytteri rörande integritet A och O. Rena kineseriet. Så fram med macheten och skala ned DI:s budget!

Det jag nu skriver tror jag 97 % av svenska folket håller med om. Som synes reserverar jag mig med andra ord för 3% sympatisörer till L-partiet. Det är nämligen främst hos L som skadliga principer kläs i rosenrött skimmer. Här hyllas integritet till varje pris. Och L är den främsta uppbackaren till det sannolikt mest slösaktiga och brottsbelastade bidragssystemet: assistansersättning.

Torsten Sandström