svensk rättsröta.
Just nu intresserar sig svenska massmedier för kärleksaffärer som Julian Assange haft med två kvinnor för omkring 10 år sedan. Det verkar som han med ganska nära tidssamband befunnit sig i bådas sängar. Han har åtminstone varit inneboende hos den kvinna jag idag berättar om, såväl före som efter den kritiska händelse som inträffat. Vad som hänt där är oklart. Men det verkar vara fråga om vardagliga kärleksaffärer med båda kvinnorna. Och efter att kvinnorna fått reda på Assanges dubbelspel så går de tillsammans till polisen för att anmäla var sina våldtäkter eller sexuella ofredanden.
Alla minns nog utgången. Åklagaren lade först ned anmälan, för att efter en feministreaktion ta upp åtalet igen. Assange lämnade landet och hamnade några år i London på en välkomnande ambassad. Efter flera år där hamnar Assange i arrestlokalen på grund av en begäran från USA om utlämning för brott mot rikets säkerhet. En brittisk domstol har avslagit begäran, men Assange är ännu frihetsberövad pga överklagande. Han förefaller ha blivit allvarligt sjuk på grund av många års isolering.
Den ena kvinnan, Anna Ardin, har nu skrivit en bok om hennes egen syn på händelseförloppet. Jag anar att hon gärna vill få medial uppmärksamhet så att boken säljer bra. Svenska medier uppfattar typiskt nog båda kvinnornas berättelser per automatik som sanna och att Assange som en sexbrottsling. Den bokskrivande kvinnas intervjuas därför i SvD 2020-01-24 under rubriken ”Förlåtelse” med stora bokstäver. Det kan ju tyckas generöst.
Men Ardin har som sagt haft en kärleksaffär med Assange under några dagar före och efter att den kritiska händelsen inträffat. Hon medger i SvD:s artikel att hon inte uppfattat skeendet som ett övergrepp då det utspelats, utan först några dagar efteråt. Assange har alltså delat bostad och kanske säng med henne under denna tid. Först via kontakten med den andra kvinnan inser Ardin att Assange verkar ha spelat dubbelt. Och så går de två besvikna kvinnorna till polisstationen där de möter en tillmötesgående kvinnlig polis. Resten är historia, som det heter. Men en allvarlig sådan.
Jag menar att kvinnornas möte och det dubbelspel som då uppdagats är centralt för att förstå om de tidigare sexhändelserna ska ses som en våldtäkt. Först i och med att kvinnorna samtalar skildras skeendet som ett övergrepp och inte bara som en vanlig sexuell lek, om än med en ombytlig manlig partner. Varken kvinnornas möte eller det dubbelspel som klarlagts har enligt min mening skildrats med tydlighet i svenska medier. Inte heller i SvD:s artikel häromdagen, där annars nästan en hel sida ägnas åt att beskriva tidsförloppet i själva Assangeaffären. Medierna nämner inte några tidpunkter för sänggåendena, kvinnornas möte, den kvinnliga polisens drivande aktivitet vid anmälan, den första åklagarens nedläggning av ärendet osv. Det mesta som talar till Assanges fördel mörkas med andra ord.
Om min tolkning är rätt – jag har tagit del av polisprotokoll som funnits på internet – förefaller det röra sig om att kvinnorna upplevt sviken kärlek. Det är givetvis inte något bra. Men upplevelsen är vanlig och är framför allt inte grund för en brottsutredning. Därför ligger det nära till hands att uppfatta den svenska hanteringen av åtalsfrågan som ett rättsövergrepp mot Assange.
Att svenska medier nu fortsätter drevet mot Assange i typisk #Me too-anda förstärker min misstanke. I och för sig innehåller SvD:s text någon kommentar med kritisk udd mot Ardin som skrivit boken. Men om någon har rätt att utfärda en ”förlåtelse” för skeendet så tycks det vara Assange och inte Ardin.
Torsten Sandström
”
