”Va fan får vi för pengarna” utbrast en irriterad företagsledare häromåret. Jag menar att vi får en hel del fin välfärd. Men också en ofattbar mängd meningslösa offentliga insatser. Tiotusentals byråkrater som var dag vänder papper, sammanmträder och åker på konferenser. En finansminister värd namnet skulle med lite mod, en halv dags arbete och en rödpenna kunna minska statens budget med minst 10% (dvs omkring 100 miljarder).
Byråkraterna på Arbetsmiljöverket tycks ha särskilt lite att göra. Vad sägs om annonskampanjen under coronatid som vi skattebetalare måste betala?! Barnsliga, naiva och fördummande pekpinnar till svenska arbetsgivare och anställda. Precis som om människor inte längre kan tänka själva, utan att storebror staten måste tala om det mest elementära. Det är pinsamt att läsa och samtidigt veta att jag är med och betalar skräpet.
Kampanjen befäster också bilden av arbetsgivaren som dum och taskig. Alltså ledningspersoner som inte ens låter sina anställda gå på toa. Eller inte är tillräckligt kloka för att ge de anställda tid till tröst av sjuka och gamla. På något annat vis kan ju inte kampanjen tolkas. De vårdanställda jobbar häcken av sig och vet nog själva bättre än åtminstone hemarbetande byråkrater i Solna.
Byråkraterna på det förvuxna Arbetsmiljöverket lever i en helt annan värld än du och jag. De är nämligen kuggar i S-partiets ideologiska system. Där vet alltid partiet, rörelsen och statens byråkrater bäst. Deras samverkan är ideologisk och behöver inte kommenderas fram. Då de befinner sig miltals från det svenska folkets vardag går det ofta åt pepparn. Den heliga makten över staten och den politiska klassens återval är deras lovsång.
Göran Palm skrev 1968 boken ”Indoktrineringen i Sverige”. Den röda tråden var att svenska folket indoktrinerades i borgerlig riktning. Idag bör samma titel användas för en bok om S-partiets ideologi. Ett viktigt kapitel handlar om den fördummande propaganda som fjäskande byråkrater serverar för många skattepengar.
Torsten Sandström
