Förr skrek folk med fasa ”vargen kommer!” Och så plockades bössan fram. Nu måste vi lägga av med det larvet. Åtminstone enligt Sydsvenskan, som rapporterar följande lyckobudskap (den 24/11):
Länsstyrelsen: vargen har
kommit till Skåne för att
stanna
De statsanställda handläggarna i Malmö stad jublar. Drömmen är att med dina och mina pengar rädda en groda här och bygga ett övergångsställe för kryp där. Tillbaka till Sörgården är målet mitt i den tekniska revolutionen. De arter som med tärningskast ses som invasiva ska utrotas! Till varje pris måste det sena 1800-talets artrikedom skyddas, även om det lär finnas omkring 9 miljoner olika arter kvar på jordklotet. Och nya skapas årligen genom mutationer/det naturliga urvalet. Alla maffiosi på länsstyrelsen gnuggar händerna – det finns mycket regleringsjobb framöver! Allt gammalt ska räddas. Allt nytt ska väck! Alltså många tjänsteresor och sammanträden med nya föreskrifter som följd. Hej och hå! Det går bra för Sverige!
Om klimat- och miljömaffian ska tillåtas härja i landet kommer det att stå skattebetalarna dyrt. Skånes lantbrukare – även de boende på landsbygden med barn och hundar – jublar därför inte över statens och miljörörelsens strävan efter att bygga ett storskaligt Sörgården 2020. Oroade är de som själva måste försörja sig – som bekant skickar inte staten lön varje månad till folket på landet. Länsstyrelsens viltskadepengar är ett hån. Skadorna är en allvarlig extra belastning i jobbet. De visar att man inte bara ska försörja sig själv utan även politiker och folk på länsstyrelsen. Dessutom ska vargarna matas med bondens djur. Och så måste man räkna med att en eller annan människa i framtiden kommer att stryka med som vargföda. Men vad gör det? Människan är ju ändå en invasiv art. För att inte tala om de hundar som kommer att bli vargföda. Hoppla!
Fråga uppkommer därför om människan, hunden eller vargen kom först. till Skåne. Hur såg det ut före respektive efter istiden försvinnande för så där 10.000 år sedan? Svaret spelar ingen större roll för nutidens talibaner i artrikedomens tjänst. Allt ska tillbaka till Sörgårdens tid då hotet från vargen var en realitet.
Det tycks som de styrande i Stockholm ännu finns kvar under ett kilometertjockt istäcke! I skydd av detta utfärdas nämligen bestämmelser för i Skåne levande människor som bara försöker försörja sig själva. Inte undra på att den politiska kartan ser annorlunda ut i sydligaste Sverige. Frånsett Malmö förstås, som via statsbidrag och en minijök befästs som S-partiets reträttpost i regionen.
Torsten Sandström
