Igår läste jag på ProjektSanning en text som fick mig att sätta kaffet i halsen. Rubriken lyder: DONALD TRUMP ÄR VÅR TIDS STORA KRITISKA TÄNKARE. Som ett försvar för Trump förmedlar Janne Lundkvist bland annat följande:
”Sann kunskap är ju självupplevd.” – – – ”Och vem säger att kritiskt tänkande måste utgå från kunskap?”
Meningarna är i och för sig lösryckta. Men det spelar ingen roll då de är centrala. Innebörden är ett gränslöst förakt för vetenskaplig kunskap (vilket i övrigt också görs tydligt). Att åsikterna delas med Nanna Gillberg från Göteborgs universitet – i en text från GP – gör inte saken bättre (utan enbart mer pinsam för den sistnämnde, som typiskt nog sysslar med sk genusteori).
Traditionell vetenskap bygger på att det som ska hållas för sant måste kunna bevisas på ett kritiskt och trovärdigt vis så långt som absolut är möjligt. Utsagor måste kunna testas – helst genom experiment som bekräftar (eller falsifierar) dem. Teorier och metoder måste väljas neutralt så att forskarens personliga ideal inte präglar utfallet.
Enbart påståendet att sann kunskap är självupplevd pekar således på att författaren inte har förstått vad vetenskap går ut på. Det Darwin påstår – om det naturliga urvalet – har han sannerligen inte upplevt, utan visat genom teoretiska studier av mönster i naturen. Vidare har några av Einsteins teorier visat sig sanna först lång efter det att han skrivit ned dem. Han har alltså minsann inte upplevt dem. De bygger på rent teoretiska kalkyler. I sammanhanget undrar jag om den nyfrälstes upplevelse av Gud är sann? Författaren förväxlar med andra ord personlig åsikt med sanning/kunskap.
Påståendet om upplevelsens betydelse för kunskap visar också att författaren saknar självdistans. Han tycks aldrig ha tagit miste då han utomhus sett ett fenomen i fjärran och trott att det var X då det något senare visade sig vara Y. Man behöver inte vara synsvag för att kunna överraskas av hur osäkra de egna upplevelserna är även på nära håll. Upplevelser är per definition inte lika med sanningar! En upplevelse kan som framgått vara osann, men förstås emellanåt sann i vetenskaplig bemärkelse. Exv ser man att solen ”går upp” vid horisonten, men man vet samtidigt att det är en projektion av jordklotets rotation trion solen.
Den trista slutsatsen av författarens text blir att sann kunskap (i vedertagen mening!) egentligen inte kan finnas. Allt blir en fråga om egna upplevelser. Det är möjligt – rentav troligt – att detta är Trumps kunskapssyn. Men den är felaktig och farlig. Inte ens grottmänniskor kunde på sin tid bygga kunskaper på blotta upplevelser. Inför jakten lyssnade man nämligen på varandra och diskuterade – självfallet kritiskt – olika metoder för en lyckad fångst. Hörsägen och erfarenhet blandandes med andra ord samman. Åratal av tester och misslyckanden gav jägarna en rimlig grund för kunskap om djurens beteenden och därmed en framgångsrik jakt. Om den var vetenskapligt sann är inte alls säkert. Men den var ingalunda självupplevd av var och en människorna kring grottans eld.
Egots syn på kunskap är inte bara vansklig utan kan också vara farlig. Den frånkänner i praktiken andra från att tänka rätt. Detta påminner om ett litet barns bild av verkligheten. Och förstås även Donald Trumps syn på kunskap. Vad som i dessa dagar händer i USA gör detta fullständigt klart.
Torsten Sandström
