Inget etablerat svensk parti driver frågan om införande av partiella inslag av direkt demokrati. Exv i form av personval (som i Finland framför röda på parti) eller möjlighet till omröstning om föreslagen lagstiftning (enligt schweizisk förebild). Krampaktigt håller partierna fast vid en total representativ demokrati med val vart fjärde år.
Ett viktigt skäl till införande av inslag av direkt demokrati är partiernas minskade folkliga förankring. Medlemsantalet i partierna har sjunkit katastrofalt. Och yrkespolitiker har alltmer tagit över den offentliga makten. Deras återval finansieras med statsbidrag.
Yrkespolitikernas framväxt brukar sägas sammanhänga med det politiska livets komplexitet och behov av kompetens. Detta är en mindre del av sanningen. Minst lika viktigt är partimedlemmarnas uttåg ur partierna. Antalet medlemmar i de svenska politiska partierna har sjunkit med nästan 80% under de senaste 60 åren (från c:a 1.350.000 till 268.000). Här en länk från Wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Riksdagspartiernas_medlemsutveckling
Störst tapp har S-partiet, som förlorat mer än 0,7 miljoner medlemmar. Partiernas medborgarstöd är alltså på väg mot botten. I stället för medlemsavgifter domineras finansieringen därför idag av partistöd från det offentligas kassakistor. Varje år får partierna samhällsbidrag på omkring 1,2 miljarder kronor (löner och arvoden för offentliga politikerjobb oräknade). Sedan 1965 har partibidragen från stat och kommun ökat från drygt 0,2 miljarder kronor per år till drygt 1,2 miljarder (2019)!
Utvecklingen är katastrofal i den enskilda medborgarens perspektiv. I stället för att värva medlemmar – som deltar i partiarbetet med liv och lust – växer en politisk klass fram. Och denna fyller hålet efter medlemmarnas självvalda avgifter med statliga bidrag, som du och jag tvingas betala.
Den svenska demokratin visar tydliga sjukdomstecken. Den ökade distansen till väljarkåren mellan valen kompenseras med statliga bidrag till partier och medier. Den svenska politiska klassen håller alltså på att bygga en egen svårintaglig fästning med hjälp av dina och mina pengar. Vi ser i vårt land inte den rotation vid makten som sker utomlands, särskilt i nationer med personval. Och 4%-spärren för tillträde till den svenska riksdagen håller nya kritiska partier borta från inflytande och inte minst penningstöd.
Jag menar att varje klok människa måste inse att denna utveckling innebär ett allvarligt hot mot demokratin. Därför är reformer som innebär direkt demokrati nödvändiga. Om inte politikerna besinnar sig kommer svenska folket att tvinga fram demokratiska reformer. Politiker som inte går utvecklingen till mötes är okloka. Historieböckerna är fulla av berättelser om hur det går för eliter som klamrar sig fast vid makten. Den politiska klassen måste besinna sig!
Torsten Sandström
