eller haft goda livsvillkor
I antikens Rom bjöd eliten folket på gratis bröd och allehanda tillställningar med hästkapplöpningar och gladiatorer. Det var ett sätt att vinna röster samt få lugn i samhället. En stor del av stadens befolkning levde under hårda ekonomiska omständigheter. De betalade ingen skatt och fick ett något drägligare liv genom elitens satsningar på bröd och skådespel.
För det svenska S-partiet har alltid lönearbete sett som något ont. Något som folk med nödvändighet måste underkasta sig. Partiets roll har enligt den egna propagandan varit att organisera kollektivet av tvångsarbetare. För eliten inom partiet har andra villkor gällt, men funktionen har varit att beskatta mer välbärgade för att på så vis flytta förmögenhet till sina egna väljare. Det har S-partiet sysslat med under åtskilliga decennier. Retoriken har byggt på en form av klasskamp. I många valdebatter har välgödda s-ledare hånat direktörer och djursholmare samt lovat nya former av bidrag till sin stackars tvångsarbetande väljarkår. Hittills har det funkat så att S kan behålla herraväldet över den svenska nationen. Det är en simpel politik. Churchill skulle säkert instämma i mitt omdöme och tillfoga att det tyvärr är en av demokratins mörka sidor.
Det svenska lönearbete har genomgått en fundamental förändring sedan S-partiets barndom. Idag tänks alla går minst nio år i skolan. Jobben ser oftast helt annorlunda ut, med avsevärt mycket mer utrymme för stimulerande teorikunskaper och tekniska färdigheter. Den som vill kan dessutom studera vidare efter grundskolan för att få akademiska sysslor. Okej, att en stor grupp kvinnor tvingas utföra fysiskt hårda och föga spännande jobb. Men ofta rör det sig om individer som själva valt bort möjligheten till studier.
Bilden av lönearbete i nutidens Sverige är alltså inte längre det tidiga 1900-talets tvångsjobb under inte sällan slavdrivande chefer. Stora och generösa svenska välfärdssystem backar dessutom upp dem som är sjuka och svaga. Men partierna till vänster fortsätter med sin retorik om medborgare som måste få mer ledighet och alltså pengar från dem som betalar skatt. Per Albin Hansson och Tage Erlander kunde med rätta vara nöjda över att de eliminerat orättvisor i dåtidens Sverige. Men S-partiets nuvarande ledning tänker främst på återval – dvs den politiska klassens intressen – och tvekar därför inte inför köp av röster i allmänna val.
Trots enorm statlig upplåning under covid-19, lån som snart måste betalas av, så satsar S och Mp på olika ledighetsbidrag till dem som inte vill jobba. Värst är förstås Mp som talar om friår eller utvecklingsledighet för anställda som vill utbilda sig och ändå ha rätt att komma tillbaks till arbetsgivaren. S-partiet pratar om en sk familjevecka, dvs att anställda ska ha rätt till ledighet från jobbet med statlig ersättning på vabb-nivån för att serva sina barn då de är lediga från skolan.
Alltså två lyxreformer. Inte ett ord om krav på individen själv. Inte ett ord om arbetsgivarens bekymmer med att fylla platserna efter män och kvinnor som är lediga för att ta för sig av vänsterns julbord året om. Medborgaren uppmanas bara att tänka på sig själv (och kanske barnen). Det är storebror staten som ska ta ansvar för den enskilde. Vi känner till visionen från Orwells samhälle.
I det goda samhället måste däremot alla medborgare anstränga sig för att få vardagen att fungera. Under socialismen är det statens uppgift (som man dock aldrig klarat av). Vänstern vill nå dit. Och därför vinner de allmänna val på löften som andra ska betala. Svenska gammelmedier – som har till uppgifte att kritisera utvecklingen – hejar på. Tack vare vänsterns journalister.
Det finns tydliga tecken på att S-partiet nu rustar för en bidrags- och löftesflod inför valet 2022. Jökenpartierna C och L ansvarar för att mer än två år gått med en S-politik som går ut å att skjuta på nödvändiga reformer och bara utreda. Skulden hos C och L blir bara större ju närmare nästa valdag kommer. Då sitter de med Jökens tomma bokstäver i handen. Samtidigt kommer C- och L-jökarna att mötas av ett artilleri med bidragslöften om exv betald ledighet och extra pensioner samt propåer om återställande av LAS. Så ser vänsterns färdplan ut inför valet 2022 och kompisarna i gökboet hajar ingenting. Än en gång tycks de partier som kallar sig borgerliga gå i S-partiets fälla. Det är eländigt att se hur de medvetet missat tåget mot ett bättre samhälle. Ansvaret är tungt.
Torsten Sandström
