Min blogg har för några år sedan startats för att värna det öppna samhället och det fria samtalet. Det hotas från olika håll. Främst syns allvarliga kränkningar från en liten minoritet invandrare, som i sina nya värdländer fortsätter att upprätthålla sin klankultur. Detta genom olagliga affärer, grovt våld och en egen justis. Alltså ett fullständigt förakt för den nation de anlänt till och uppbär penningbidrag från. Och följden har blivit något som liknar ett samhälle under terror, där oskyldiga lider, skadas och även dör.
Halshuggningen av läraren Samuel Paty i Paris häromdagen är bara ett av flera förfärliga exempel på hur islamister vägrar att acceptera den västerländska demokratins öppna samtal. En vanlig lärare som följer demokratins väg och för sina elever förklarar den fria tanken och fria ordet. Islamisterna upprepar – om än i mindre skala – det åsiktsförtryck och de fasor som auktoritära krafter, svarta och röda, framkallat under förra seklet. En modern vision av Dantes helvete med andra ord.
Men nästan lika förfärligt är hur de politiker och medier – som borde veta bättre – agerar för att tysta det fria samtalet i dagens Sverige. Just på grund av att de i ord hyllar demokratin, men ändå med näbbar och klor försöker snäva åt åsiktskorridoren och dödskallemärker motståndarnas åsikter. Trots att deras rivaler enbart framför budskap som är demokratiska. Alltså kränks det öppna samtalet av personer som anser att deras politiska linje är den enda korrekta. Dörren till ett fritt och öppet samtal slängs följaktligen igen med en smäll. Pang!
Att jag grupperar dessa propagandister bara några trappsteg ovanför halshuggande talibaner och likasinnade i Dantes kretsar av helvetet, beror just på att de har vuxit upp och skolats i en svensk kultur, som under hundra år hyllat det fria åsiktsutbytet. De vet att demokrati innebär att lyssna och diskutera. Nu tänker jag främst på politiskt korrekta vänsterpolitiker och en stor grupp intoleranta journalister. Själva förklarar de ständigt hur eftertänksamt och liberalt de uppträder. Men genom att försöka stoppa andra från att tänka annorlunda måste de enligt min mening ta plats som politiskt korrekta syndare i nutidens poetiska helvetesvision.
Jag menar att halshuggningen av läraren Samuel Paty måste bli en tankeställare för alla människor som uppfylls av ett oförstånd och en ovilja mot oppositionella. Givetvis är dödande och våld mycket allvarligare än tystnad och systematisk vägran att bemöta demokratiska åsikter, som omfattas av många, men som går mot åsiktskorridorens snäva teman. Men det måste vara politikernas och mediehusens uppgift att redovisa och – om man vill sakligt kritisera – oliktänkandes demokratiska åsikter. Även om man ogillar dem.
Torsten Sandström
