Annonsen ovan betalas av offentliga och enskilda givare. Svenska UNICEF orkar inte ens att beskriva ett rimligt mål för det penningbidrag man fikar efter. På kanelbullens dag åstadkommer man därför detta elände. Lite tjo och tjim med andra ord.
Förklaringen är att givandet för många svenskar förvandlats till en rit. Oavsett målet eller syftet måste det skänkas pengar. Därför behövs inga rimliga argument. Inte ens ”skänk en slant”. Bara enfaldigt och vulgärt prat om nötkräm, som totalt saknar relevans i sammanhanget.
Sådan politisk korrekthet måste bekämpas! Visst är det okej att ge bort pengar. Men det måste står klart varför och till vilket ändamål pengarna ska användas. Och man måste upplysa potentiella givare att de redan storskaligt bidrar till ändamålet ifråga via skattsedeln. Sverige skänker bort drygt 50 miljarder årligen till många mottager jorden runt, av vilka 43 delas ut av SIDA. Till FN skänker svenska staten (eller du och jag) flera miljarder årligen. Bara UNICEF – moderbolaget bakom annonsen – är största mottagare med omkring 650 miljoner.
Få vet hur många administratörer FN:s UNICEF har. Men bara den svenska stödorganisationen har ett kansli med 50 anställda och väl avlönande (tacka för det om man jobbar med godhetsaffärer)! Den svenska organisationen drar in omkr 600 miljoner från enskilda givare årligen. Affärsidén är att skapa dåligt samvete hos svenska folket – som påstås har råd med nötkräm – för att på så vis kunna mjölka det på gåvor. Därför möts vi på stan av blå-vita ungdomar som avlönas för att samla in skänker. Business as usual. Här blir det inget tal om swish-horor, ty mottagarna på kansliet är sååå goda, ideella och politiskt korrekta!
Torsten Sandström
