Förhandlingarna om LAS sprack som väntat. Enligt Jöken ska då en förberedd ny lagstiftning sätta på plats. Men det kommer nog inte att ske. S-partiet kan välja att hota med en regeringskris. Och ingen av gökungarna vågar ta ett nyval med de katastrofala opinionssiffror som nu gäller. Alltså kommer S att ta hemspelet genom att ge de förhandlande parterna längre tid. Alltså dagar, veckor, månader, halvår, år utan den ståtliga och nödvändiga strukturreform som en modern LAS innebär. Och vips är det 2022 och nyval!

Nu händer således samma sak som med den svenska Arbetsförmedling, som i åratal bara lyckats fixa ett par jobb per anställd och därför skulle läggas ned. I Jöken utlovades avveckling och privata lösningar i stil med vad som sker utomlands. Men S-partiet har lyckats att även skjuta upp denna viktiga strukturreform på framtiden.

Vi lär oss att S-partiet har lurat C och L in i gökboet. S motto var: makten till varje pris. För att slippa nyval var de C och L inte svåra att locka, särskilt om S tilläts russia med nyupplånade miljarder att strö ut (pengar som folket själv senare måste betala via skattsedeln). Den viktigaste lärdomen rör dock S-partiets hänsynslösa maktlystnad. Landet har ett tiotal riktigt stora strukturbekymmer. Frågor som legat i träda i många år (även under Alliansen!). En fråga rör LAS en annan Arbetsförmedlingen. Därtill kommer bostäder, skola, sjukvård, kriminalitet, rättsväsende, försvar mm.

För S är regeringsmakten A och O. Resultaten – sakpolitiken – blir enbart bifrågor. Så agerar enbart en politisk klass, som i minoritetsställning, med näbbar och klor, söker klamra sig fast vid statens ledning och feta jobb. Landet måste enligt partiets ideologer styras av S-rörelsens kollektiva och numera döda hand. Att den är är död syns verkligen idag tydligt, då de grundlurade gökungarna C och L tvingas åse att ännu en nödvändig reformering skjuts på framtiden…

Min slutsats är att Sverige lider av en mycket allvarligare pandemi än covid -19. Nämligen S-syndrom – 20 .

Torsten Sandström

Följande rubrik med undertext i Dagens industri 29/9 väcker mitt intresse:

Erik Selin åtalas för folkbokföringsbrott

Fastighetsmiljardären Erik Selin bor inte på kontoret. Ändå har han varit folkbokförd där, varför en åklagare nu åtalat honom för folkbokföringsbrott.

Enligt Erik Selin har han bara försökt skydda sig och sin familj.

”Det har bara varit för att skydda mig och barnen – jag har inte vunnit något på det här, det har tvärtom bara varit krångligt.”

Det är inte så att jag vill försvara den som avviker från svensk lagstiftning om folkbokföring. Dråpligt nog trodde jag först – av misstag – att det var fråga om ”bokföringsbrott” (med tanke på en höjdare från näringslivet).

Men orsaken till att jag reagerade rör en fråga jag bloggat om tidigare. Det finns nämligen många, många tusen invandrare – kanske hundratusen – som fuskar med sin plikt att som boende i landet uppge korrekt adress till folkbokföringen. Många fuskar med dubbel bosättning. Exv genom att vara bokförda i vårt land, medan de i själva verket bor något annan stans, såsom Irak, Iran, Turkiet osv. Problemet är hursomhelst att trixande med boende öppnar för bedrägeri med olika offentliga penningbidrag. Förmodligen rör det sig om fusk i mångmiljardklassen årligen. Men här ligger svenska åklagare lågt!

Det intressanta är alltså att en svensk åklagare väcker åtal mot Erik Selin. Det verkar inte som han undandragit sig skatt genom att skriva sig på kontoret, utan uppger trovärdig förklaring att slippa kriminella besök i familjens bostad. Det som irriterar mig är att åklagare ser mellan fingrarna på fusk i många tusen fall av fifflande invandrare. Däremot hoppar åklagaren på en miljardär som antagligen gjort rätt för sig i övrigt.

I ett rättssamhälle gäller principer om likhet inför lagen. Så om Erik Selin nu åtalas så måste många, många utlänningars brott mot lagen om folkbokföring snarast följa. Här finns ett gigantisk och mycket mer samhällsnyttigt jobb för åklagaren att ta itu med än att plåga en orolig företagsledare!

Nu tror jag inte detta kommer att hända. Och i så fall ser vi klart ytterligare en anledning till att Sverige inte är ett rättssamhälle. Jag har tidigare bloggat om andra exempel (sök på bloggen under ordet ”rättssamhälle”).

Torsten Sandström