Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Stöd denna blogg!
MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!
OBS! Nytt nummer för SWISH!
+46733911882
Det meddelas idag från USA att Uncle Bens förkokta ris överväger att byta varumärke på grund av att Black Lives Matter.
Från Vita huset meddelas samtidigt att nationalsymbolen – fram till valdagen – ska byta namn från Uncle Sam till Onkel Tom.
Och från Bonnierskrapan berättas att tidskriften BLM kommer att behålla sitt namn.
Häromdagen snubblade jag över en artikel i SvD som påminner mig om något viktigt jag alldeles glömt rörande coronakrisen. Medierna har varit påfallande tysta om saken. Regeringen har inte sagt ett knäpp, utan bara allmänt hänvisat till att vederbörande statliga myndigheter bär ansvar för strategin rörande covid- 19. Inte regeringen själv.
Men efter Tsunamikatastrofen 2004 och Göran Perssons passivitet inrättades en ny myndighet inom regeringen: Kansliet för Krishantering. Där sitter särskilt anställda och uppbär lön för att samordna regeringens insatser i händelse av just en kris. Uppgiften beskrivs så här i en PM:
Regeringskansliets krishanteringsförmåga bör bygga på ett samspel mellan Statsrådsberedningen och departementen. Statsrådsberedningen bör ha ett tydligt, samlat och departementsövergripande ansvar för krishanteringsfrågor. Därtill har varje departement ett eget ansvar för krishanteringsåtgärder inom sitt verksamhetsområde. Mer om detta i länken nedan.
Själv meddelar regeringen följande om saken på sin hemsida: Regeringen ansvarar för krishanteringen nationellt. Det innebär bland annat att den ser till att centrala myndigheter samordnar och utvecklar sin krisberedskap.
Jag skriver detta med anledningen av att regeringen upprepade gånger i medierna frånhänt sig covid-ansvar och hänvisat till Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och MSB. Även juristprofessorn från Örebro Joakim Nergelius samt nationalekonomen Lars Jonung från Lund har i medierna ställt upp till regeringens försvar. Jag är inte imponerad över deras argument rörande Regeringsformen (RF). Myndigheterna är tydligt underställda regeringen, som alltså kan ge dem allmänna direktiv. Men givetvis inte kräva beslut i ärenden som rör namngivna personer eller enskilda åtgärder, se 12 kap RF.
Nu visar det sig alltså dessutom att regeringen sedan 2005 haft ett särskilt organ för krishantering. Dessutom yppas det att denna organisation under covidkrisen fortlöpande rapporterat till regeringen och samrått med olika statsråd och myndigheter.
Snaran om ansvar för den dödliga covidkrisen dras alltså åt kring Löfven. Skam åt en regering som inte klarat hanteringen bättre! En regering – som till och med har en egen organisation för krishantering – försöker alltså smita från det politiska ansvaret för covidkrisens många svenska dödsfall. Alltså har Löfven – trots rader av krisbyråkrater – begått en avsevärt mycket större blunder än Persson julen 2004. Skeendet visar också att en stor statlig byråkrati är kontraproduktiv. Sverige är med andra ord illa ute.
Torsten Sandström
https://www.gov.se/contentassets/b9b5c9f1754b48448a73e7e00e443fe1/krishantering-i-regeringskansliet
