Anti-PK-bloggen

Min förklaring till dagens budget är att det nu är så trångt i jökens bo att desperata satsningar krävs av fågelungarna. S-partiet ser sin framtid som hotad från höger. C är en osäker allians – och två gökungar ser ut att snart inte kunna flyga alls, dvs Mp och L. Därför väljer S en massiv bidragssatsning – till och med sänkta skatter som annars ses som en (s)tyggelse. Allt i syfte att om möjligt vinna valet 2022. En annan nödvändighet för lugn i boet tills vidare är att de andra jökungarna också ges tillstånd att slösa med lånta pengar. Därför ännu en bukett av tämligen osäkra satsningar. De är så muntra att de till och låter S spendera ännu mer inför valet 2022 på några långsökta politiska projekt. Alla passar således på att låna för eget valfläsk när upplåningen ändå är ”gratis” och ska betalas av först i framtiden.

Det är rena upplåningssnurren. Lika hysterisk är mediernas reaktion. Nästan alla tycks nöjda av tjogtals bidragstransfusioner på kredit. Få talar om att en skyhög skuldsättning av staten sker för ändamål vid sidan av covid. Sydsvenskan som ingår i Bonniers vänsterstall citerar berömmande finansministers påstående: ”sossepolitik när den är som bäst”. Sådant är läget i den svenska åsiktskorridoren.

En rimlig budget hade självfallet varit balanserad. Alltså ett stort knippe besparingar på ett antal bidragsformer, SIDA och bantning av personalen på dussintals onödiga statliga myndigheter. På samma vis borde bidragen till landstingens sjukvård villkoras av rejäla administrativa bantningar inom vårdsektorn. Vidare bör stora bidrag till EU förstås slopas. Slutligen borde Jökens ungar åtminstone skissa på hur den gigantiska upplåningen ska betalas av i framtiden – så att väljarna får en färdriktning – förmodligen genom en reformerad beskattning av villor, bostadsrätter och fritidshus. Osv. Så hade en ansvarsfull regering agerat. Men i Jökens bo härskar inte sans. Där råder desperation. Och medierna håller som sagt tyst om eländet.

Sådan är den politiska situationen i världens föregångsland in spe: Sverige. Där köps röster inför politiska val med lånta pengar.

Torsten Sandström

Idag presenterar landets medier den nya svenska statsbudgeten för 2021. Det kommande valåret 2022 syns tydligt. Utan tydlig anknytning till coronakrisen strösslar nämligen Jökboets partier med skattepengar. Rena välfärdscirkusen, flertalet satsningar rör inte virusets effekter, utan. valfläsk.

Såväl SRP1 Morgoneko som SvD jublar över allt guld som ska ösas ut från Rosenbad. Så ser vänsterjournalister på spenderandet. Jag kunde inte notera en enda kritisk invändning. För säkerhets skull hade SRP1 hittat en nationalekonom från Uppsala som de (pga hans bakgrund) visste skulle säga något välvilligt om pengaregnet. En förr så samhällskritisk tidning som SvD ritade stora diagram över alla pengar som folk påstås kunna stoppa i fickorna. Jag kunde inte ens finna den traditionella översikten om hur kalaset ska finansieras för att budgeten ska ihop (dvs sparande respektive upplåning). Medierna agerande alltså som Jökens partier önskar, dvs att ett massivt regn av manna från himlen ska locka väljare 2022.

Alltså ingen eftertanke eller kritisk analys av de framtida konsekvenserna för staten och skattebetalarna. Att finansiering måste ske genom omfattande statlig upplåning är ett faktum som inte nämns på en ”glädjedag” som denna. Jökens partier har nämligen inte ens försökt skära i åtskilliga idag onödiga statsutgifter. Nej, man till och med sänker skatter och avgifter med lånta pengar! Alla Jökens partier har beretts möjlighet att spendera på framtida skattebetalares bekostnad. Alla i Jökboet rycker – hit och dit – i spakarna, utan att tänka framtida betalning eller landets stora strukturproblem. S-partiet lyckas skänka bort stora a-kassepengar inför 2022-23. Mp ges möjlighet att slänga ut miljarder på ytterst osäkra miljösatsningar. C-partiet lyckas sänka skatter och avgifter på kredit (!). Osv. Notan överlämnas till framtidens skattebetalare.

Visst måste det till extraordinära satsningar på grund av coronaviruset. Men däremot inte ett brett regn av pengar utan minsta tal om att skatterna måste ökas på något vis i framtiden. Rena glädjebudskapet för att muntra upp folk i coronatider. Någon gång efter valet 2022 kommer alltså räkningens tid. Då ska du och jag betala för Jökens hej-och-hå-politik. Var så säker! För de som inte hittills klarat av att spara på utgifter kommer inte att lyckas att skära i statens frikostiga spenderande på andras bekostnad.

Självgoda svenska politiker brukar ondgöra sig över hur deras kollegor i diverse bananrepubliker agerar. Nu sitter Jökens partier vid spakarna och drar och sliter utav ”sjuhelvete”, som Löfven och Lööf själva beskrivit penningsullningen. Rosenbad har blivit rena biljard – förlåt – miljardsalongen! Inte ett ord om besparingar! Inte ett ord om kommande skattehöjningar! Bara populistisk låt-gå-politik är det vi ser från Jökboet.

Mina förväntningar efter Jöken var i och för sig mycket låga. Men detta storskaliga slösande med hänvisning till corona saknar motsvarighet i svensk politik. Näringslivet använder corona för nytänkande och omstrukturering. Så agerar de som vill och kan hushålla. Jökens partier sätter däremot sprätt på på folkets pengar och kör med full gas mot stupets brant…

Torsten Sandström