Den mediala diskussionen om covid börjar nu sätta sig. Resultatet är att anhängarna av Jökboets politik – S, Mp, C, och L – tvingas bära ett tungt ansvar för covid härjningar från tiden för virusalarmet till dags dato. Det mesta tyder på att Sverige misslyckats kapitalt jämfört med utlandet:
1 Hög dödlighet jämfört med flertalet andra nationer
2 Sämsta ekonomiska följdverkningar i Skandinavien
3 Dålig lagerhållning rörande sjukvårdsmateriel
4 Frånvaro av virusdirektiv till äldreboenden i tiden då smittan började spridas
5 Sverige går mot strömmen i frågan om behovet av munskydd
Det blev alltså pannkaka av regeringens hemlagade covid-politik. Grundlagen utgår från att regeringen styr landets statliga myndigheter allmänt sett (men förbjuds att ta över deras beslutsfattande mot enskilda/myndighetsutövning). Alltså har regeringen och myndigheterna misslyckats rejält tillsammans. Man har visat en flagrant politisk stöddighet och ovilja att lyssna på forskarsamhället och andra nationers val av lösningar. Förklaringen är att välfärdsnationen Sverige per definition vet vad som är bäst!
Det kan inte bli tydligare än i frågan om behovet av munskydd. Regeringens och Ohälsomyndighetens Tegnell har sedan flera månader bestämt sig för att munskydd inte funkar – dvs att riskerna överväger. Flertalet andra länder har valt den motsatta lösningen – bättre med munskydd än utan trots allt. Men Tegnell insisterar. Det är fråga om prestige. Alltså något synnerligen allvarligt. Men tyvärr en svensk politisk sjukdom.
Vår demokrati har hamnat i platt fall för coronaviruset. I syfte att rädda ansiktet talade Regeringen – och kollektivet av hälsomyndigheter – om en svensk modell av frivillighet och tillit. Allvarliga krisrapporter föstes åt sidan och verkligheten förgylldes. Följden blev att staten Sverige struntade i forskarsamhällets krav på anpassning.
När vi nu närmar oss halvtid ser vi ett förlorande lag: regering och deras alltför många myndigheter. S påstår sig regera landet. Hur många självmål ska tillåtas innan det är dags att byta regering? Och när ska landets gammelmedier erkänna sitt misstag att backa upp förlorarna? Sverige behöver ett nytt ledarskap. Och medier som inte går i vänsterpartiernas ledband.
Torsten Sandström
