Själv sysslar jag ofta med ”amatör”psykologi. För att roa mig själv och kanske lära mig något. Jag vet också att psykologisk forskning kan vara intressant, om än med ett ständigt bekymmersamt vetenskapligt underlag. Frågan varför en individ handlar på ett visst vis – eller tänker si eller så – är i allmänhet omöjlig att besvara med vetenskapliga ambitioner. Det blir fråga om gissningar. Mer eller tyvärr oftare mindre välgrundade.
Tjejgissning sysslar SvD:s chefspsykolog nästan var dag med. Det anmärkningsvärda är att hon ofta formulerar egna frågor (de kallas för en ”scen”). Därefter presenterar hjärnanalytiker Jägerfeldt sitt eget svar. Som man frågar får man svar, brukar det heta. Och så fylls raskt en textsida i SvD. Nästa dag en ny gissning. Kanske är det okej då det ändå rör sig om skuggboxning.
Alltså precis som min ungdoms veckotidningar med många spalter med frågor och svar. Sådan läsning gillade jag som tonåring på sommarställets torrdass – i lukten av skit och bränd kalk. Där hör också Jägerfeldts gissningar hemma. För min del får hon gärna kalla det psykologi. Texterna blir inte bättre eller mer vetenskapliga för den sakens skull. Tillsammans med många andra åsiktsreportage kastar de en lång skugga över anrika SvD.
