Medierna tävlar om att utse manliga hatobjekt. Inte bara vanliga vita heterosexuella av hankön, utan nästan alla killar över 15 år ses som hot vänsterfeministernas hegemoni. Det ”andra könet” har därför numera blivit det första. Bara ett axplock från dagens tidningar styrker mitt påstående.
I Dagens industri skriver två feminister om hur bedrövligt lite pengar som riskkapitalister satsar på projekt som drivs av tjejer. Det verkar alltså vara kön som ska styra kapitalsatsningarna på riskprojekt. Tanken att att kvinnor är få bland aktiva riskföretagare eller att deras företagsidéer är usla faller inte feministerna in. Det finns nämligen bara två variabler i deras tankevärld: män och kvinnor, alltså två könsgrupperingar eller strukturer och inga individer med olika intressen och skicklighet.
Annars är det mediala drevet idag mest inriktat på en uppföljning av #Me too genom #BLM. Och som vanligt är det vita män som hamnar i skottgluggen – var dag i dagstidningarnas spalter. Nu är det urgamla tankar om att förhatliga bilder/statyer ska stormas och förgöras. Närmast religiösa stämningar uppbådas. Ned med bilder på alla gamla vita män från gator och torg. Inte en tanke om att stormarna själva i framtiden kommer att ses som vettvillingar (och minnesmärken efter dem hånas). Stormarna tror sig ligga i det modernas front, men agerar som blinda talibaner. Det finns inte någon annan kultur än deras egen. Dessutom styrd från USA av alla nationer.
Men det finns trots allt hopp. Om ett antal år kommer deras tankar att vara bortblåsta. Man kommer att säga att ”så var det då”! Då kommer vänsterfeministernas projekt att vara glömda. Visserligen kommer nutidens minnesmärken över feminismen att vara kvar tills vidare. Men de kommer som sagt antagligen också att hamna i vanrykte då ”#Vita mäns liv betyder också något” drar fram.
Alltså är jag hoppfullt, trots allt. Och av ännu ett skäl. De som skriker mest idag bör egentligen kallas nutidens konservativa. Maktlystna som vill cementera sin egen världsbild som den enda riktiga (liksom de fördärvliga slavägarna). En annan positiv nyhet blir då att även S-partiet – konservatismens reella bastion i dagens Sverige – kommer att blåsa bort, låt vara att det med näbbar och klor försöker klamra sig fast vid köttgrytorna.
Framtiden är alltså ljus, hur dyster den än ser ut idag.
Torsten Sandström
