Sydsvenskan vill ge röst åt två lundensiska rättssociologers personliga åsikter. De anser – i BLM:s efterföljd – att polisen agerar rasistsikt och att polisens verksamhet därför bör minskas. Av artikeln att döma tar deras kritik inte bara sikte på vad som sker i USA, utan också på Operation Rimfrost´s framfart i Malmös förorter.
Först förbluffas jag över det svepande påståendet: svensk polis agera rasistisk. Hur de två ”forskarna” kommit fram till detta genom vetenskapliga studier är svårt att förstå. Möjligtvis beror det på slutsatsen att jakt på grova brottslingar bedrivits i Malmös förorter, dvs i områden där många nyanlända bor. Och att många frågor på så vis kommit att ställas till invandrare. Detta tycks uppenbarligen räcka för stämpeln: poliserna agerar rasistiskt. Bevisföringen imponerar verkligen inte. Den kan över huvud taget inte betraktas som vetenskaplig.
Den som bara funderar en kort stund kommer fram till att det finns skäl att söka efter kriminella i invandrarnas kretsar. Statistik visar nämligen att invandare är kraftig överrepresenterade inom kategorin grov våldsbrottslighet. Det är därför i hög grad rimligt att poliser på spaning inte knackar dörr i Limhamn eller andra välmående bostadsområden, utan i ställer energiskt ställer frågor i exv Rosengård, där majoriteten just är invandrare.
Utan att jag tar parti för poliskåren i USA finns en liknande förklaring till polisens våld i detta land. Många brottslingar är svarta och mindre bemedlade. Konflikter mellan polis och svarat bör därför bli ytterst frekventa. Det är alltså inte förvånande om handgemäng uppstår, bråk som emellanåt kan spåra ut och få de allvarliga följder som rapporteras i medierna. Till saken hör att poliser ofta själva utsätts för våld och att det i ”stridens hetta” kan vara svårt att finna en balans, varför konflikten spårar ut. Det är givetvis ingen ursäkt, men en högst rimlig förklaring.
Men sådana enkla resonemang är inget för det två forskarna från Lund. De har en egen politisk agenda av vanligt vänstersnitt. Där likställs ofta poliser med den förtryckande statsapparatens förlängda arm. En hel yrkeskår – poliser på spaning efter brottslingar – stämplar alltså forskarna som rasister på synnerligen svaga forskningsgrunder. Det är häpnadsväckande. Men också moraliskt motbjudande. Två forskare som skjuter från höften och kasserar en hårt arbetande grupp statsanställda, dvs poliser på spaning, med mycket svåra arbetsuppgifter.
Det sista sagda utmynnar i att de två forskarnas slutsats om att polisen måste nedmonteras inte bara saknar vetenskaplig grund, utan dessutom är verklighetsfrämmande. Jag är själv kritisk till den svenska polisens organisation, i ett Sverige där dessa befattningshavare ska sköta allt från omhändertagande av fyllerister och psykiskt sjuka till att agera springpojkar till S-partiets synnerligen ineffektiva kriminalpolitik. För S-partiet gäller nämligen en famlande jakt – med silkesvantarna på – efter kriminella skuggfigurer. Alla vet att våldsbrottslingarna i 7 fall av 10 tillhör invandrarnas klaner. Men ingen får säga detta offentligt. Ändå söks som sagt Rosengården igenom.
Det Sverige behöver är inte en nedmontering av polisen, utan en mer professionell, effektiv och framför allt mer politiskt oberoende polismyndighet. Låt lagen styra polisens arbete, inte okunniga och ideologiskt snedvridna politiker.
Torsten Sandström
