En tanklös EU-politik visar vägen mot sammanbrott

Min kritik av DN är återkommande och hård. Tidningen representerar vanligvis en navelskådande vänster-liberalism. Men i morse satte jag smörgåsen i halsen. Jag ser en ledare med djupt kritiska argument mot de föreslagna jättebidragen från EU till Spanien, Italien, Polen mfl. Jag instämmer verkligen i DN:s kritik.

https://dela.dn.se/RHV2UkxmNVNoUE9aYy84Q3crRUhaWDM1N241a1hMMEI3SkI5ZnNTcjR2QVloMzhJNkhzdnh1aGtlUkxkUEc5cVExdm5KS0p1WHJiSlp4TG1wUUdCMVE9PQ

En intressant fråga är varför ett annars så bedrövlig ledarsida plötsligt tar en helt annan riktning. Är det fråga om att en sjuk ledaredaktion frisknat till? Eller bara att en frisk sommarvikarie fått plats för fritänkande? Jag tror inte på något av detta.

Snarast är det fråga om en uppslutning bakom S-partiets hittills goda politik i bidragsfrågan. Och därmed en örfil år L-partiets eviga kramande av allt som kommer från Bryssel. Det är en skön politisk smäll, tycker jag. Och på så vis ytterligare ett steg mot att L hamnar utanför riksdagen. Det är i så fall också bra! Min föräldragenerations goda nationella och frisinnade parti är nämligen på väg mot historiens sophög. Täten i marschen utför har bla tagits av Ole-dolyckan Westerberg och We shall overcome-Friggebo. Helt självförvållat har L-politikerna under flera år fjärmat sig från folkets berättigade ideal och stenhårt drivit en korkad och dyrbar minoritetslinje. Då går det ofta åt skogen…