Jag kan hålla med om att det finns alltför många gubbar i brons eller sten i landets parker och på städernas torg. I och för sig rör det sig om historiska minnen och frågan är om dessa ska korrigeras. Murkna idéer kan vara bra att minnas och deras existens i sten eller brons visar på samhällets förändring i positiv riktning. Bildstormare, bokbrännare, censorer och andra kulturpoliser måste lägga av och nöja sig med att använda det fria ordet för kritik. OK, att flera monument säkert kunde förpassas till någon perifer förvaringsplats. Eller huggas om likt Zlatans staty i Malmö.
Men vad ser jag för annons i tidningen häromdagen? En bar kvinnlig underkropp – under bar himmel! Så möter alltså Sveriges feminister det svenska gubbväldet. Hyllningen av gamla män ersätts av en bild på en kvinna upp-och-ned. Komiken blir faktiskt stor. Det som var allvarligt menat (antar jag) slutar i ett stort skämt. Vi befinner oss alltså i Sverige. Världens föredöme.
På många håll runtom i världen dumpas monument över förtryckare. Jag kan förstå det – sämre protester förekommer ju så som att bränna, plundra och döda. Och även den svenska protesten med en könlös kvinna. Men vår inhemska föreställning följer förstås strikt HSI, dvs Handboken för Svensk Identitetspolitik. Det är förutsägbart och trist.
