Internationella medier talar ett annat språk än de svenska när det gäller coronakrisen. Svensk press och teve visar ett självpåtaget ansvar för att dölja allvaret och lugna folket. De spelar alltså den politiska makten i händerna, dvs de ledare som valt fel strategi mot viruset, således den öppna och milda linjen.
Den svenska strategin och försöken att sopa allvarliga problem under mattan kommer att straffa sig, tror jag. Vår nations höga profil förundrar utlandet och retar framför allt våra grannar. Utländska mediers reaktion medför att den svenska välfärdsstaten fått ett grundskott. Landet som i femtio års tid påstått sig vara ett föredöme står handfallet med ett misslyckat strategival och skrämmande dödstal. Och en storskalig byråkrati som förvirrat blickar på varandra.
Utvecklingen skapar en ond spiral. Kritiken från utlandet har lett till att svenska politiker och medier intagit en överslätande försvarsställning. Detta medför i sin tur att främmande länders medier gräver ännu djupare och stör mer salt i de svenska politikernas öppna sår. Och så vidare. Det är trist, men kritiken är högst rimlig.
På sikt hoppas jag att Sveriges väljare straffar den regering och de politiker som står bakom en dödlig coronapolitik. Men fenomenet att svenska medier sluter leden och döljer allvarliga fakta kommer antagligen att leda till att många svenskar förs vilse även i fortsättningen. Och att följden blir i så fall att den politiska eliten kanske reder ut stormen. De ledande på partikontor och mediehus är nämligen vana att förvandla svart till vitt. Och bara prata på.
S-partiet brukar tala om risken för löss i den svenska fanan. Nu rör det sig om virus i fanan, en sjuka som S-regeringen inte lyckas bekämpa lika väl som jämförbara nationer, som startat hårt och tufft och pratat mindre om någon modell för andra.
Torsten Sandström
