Anti-PK-bloggen

Att desinformera med statistik är ett vanligt knep. Här ett försök från dagens SvD (nätversionen) att visa att svensk dödlighet i covid-19 inte är så alarmerande:

Flest dödsfall i Europa – här är britternas missar

Jag har i tidigare bloggar kritiserat svenska mediers påfallande tystnad att påtala att den svenska dödligheten i viruset är skrämmande hög jämfört exv med våra grannländer. Och häromdagen toppade Sverige dödsigan i världen per capita. Svenska medier talar om USA och England och deras höga TOTALsiffror på grund av at nationerna har många många fler medborgare än Sverige. Dessutom är sifferexemplet knepigt. Enligt John Hopkins university har nämligen såväl Belgien och Spanien idag mycket högre dödlighetstal PROCENTuellt sätt än Storbritannien. Men Mark Twain pekade en gång i tiden på följande grader i helvetet: Lögn, förbannad lögn och statistik.

Svenska medier är flitiga på att försöka få statsbidrag och privilegier genom att utpeka sig själva som en ”tredje statsmakt”. Men tanken med en sådan viktig samhällsfunktion är givetvis att ständigt tala sanning. Även obehagliga fakta ska förstås fram. Och politikerna ska kritiseras. Jag menar att svenska medier sviker dessa ideal.

Inte bara rörande corona försöker medierna vinkla sina budskap. Mest vanligt är det statligt prioriterade feministköret. En möjligtvis duktig kvinna lyfts fram och idoliseras häftigt (och för mig kanske något överraskande). Skälet till hyllningen blir nämligen ofta oklart. Jag tänker exv på nyliga framhävanden av New Zealands premiärminister eller v-partiets rättspolitiska taleskvinna. Ofta undrar jag om det enbart är den omtalade personens kön och vänsterposition som föranlett artikeln ifråga. Eller om det rör sig om viktiga samhällsfakta. Då jag ser att journalisten är kvinna blir min slutsats ofta att det rör sig om den vanliga vänsterfeminismen som lyfts fram.

Fenomen av de två slag jag nyss lyft fram minskar tilltron till dagens medier. Man kan nämligen inte längre – det var antagligen bättre förr – lita på att det rör sig om ett noga motiverat och belagt nyhetsval. Utan i stället om en medveten propaganda baserad på den enskilda journalistens personliga åsikter.

Torsten Sandström

2020-05-24

Såväl försäljning som köp av knark är straffbart. Jag tror att det är rätt. Men polisen ser allvarligare på de som säljer narkotika. Det är nog också bra. I praktiken är såväl köpare som säljare beroende av droger och i många fall illa ute vad gäller hälsa och ekonomi. Men vad hjälper det att tycka synd om dem då det gäller att stoppa en livsfarlig och onödig verksamhet. Det krävs kanske hårdare bud.

Jag skriver detta med anledning av att polisen rapporterar till medierna att alltfler unga kvinnor nu säljer sex. Detta är som bekant lagligt. Förklaringen är här Den svenska modellen. Enligt statlig feministisk teori är nämligen den köpande mannen en förtryckande härskare. Medan den medverkande och inkomsttagande kvinnan är en stackars utsatt individ. Att hon i flera fall lever ett tragiskt liv betvivlar jag inte. Men ändå medverkar hon med öppna ögon till den manliga kriminaliteten.

Jag är i princip motståndare till prostitution. Men är samtidigt tveksam till en kriminalisering, som bevisligen tvingar sexhandeln under jorden eller till lyxiga digitala callcenters och överklassklubbar. Däremot anser jag att ifall en kriminalisering ska ske så måste den vara ömsesidig. Såsom fallet är rörande knarkhandel.

Min position innebär självfallet en frontalkollission med Den svenska modellens trånga åsiktskorridor. Det händer ofta. Ty i vårt land finns alltför många heliga kor. Dessutom odlas en självsyn som idoliserar den svenska nationen, som en gåva till mänskligheten. Att detta är ett billigt politiskt knep har många svenskar svårt att se (utlänningar gör det och skakar på huvudet). Blindheten beror just på åsiktskorridoren, som syftar till att kontrollera människor och hålla dem i den politiska klassens händer. Det är trist. Men sant.

Men förr eller senare brister den politiska klassens grepp. Historien ger uppmuntrande besked om detta. Det intressanta är att klassmedlemmarna saknar sjukdomsinsikt. ”When will they ever learn!?”