L-partiet har på senare år blivit alltmer extremt. Men har lämnat den nationella politikens intressen och svenska folkets inriktning på de nationella frågor om skolor, arbete, bostäder, varukonsumtion mm och satsat fullt ut på globala perspektiv. Genom svensk politik tycks man tro att världen ska styras upp. Rena självmordspolitiken alltså. Att bortse från nationens befolkning vardagsbehov och värderingar kommer på sikt att radera ut partiet. Dödsryckningar är tydligt synliga. Trots att partier har Bonnierkoncernens mediala muskler i ryggen går det åt skogen. Och jag sörjer inte att mina föräldrars stolta Folkparti går under helt i onödan. Sådan är politiken, tycks det.
Ett exempel är Sydsvenskans kampanj mot det slöjförbud som skånska Skurups kommun beslutat. OK, att slöjor od är religiösa symboler. Men de är samtidigt tydliga tecken på kvinnligt förtryck. Islamska män går barhuvade, men många av dem vill stänga in kvinnorna i tyg eller bakom lås och bom. Ett slöjförbud är – trots att det går mot religionen – en tydlig frihetsinskränkning, som flera civiliserat nation tar avstånd från. Kvinnor ges en underordnad position, något som varje kritisk person kraftigt bör reagera mot. Därför framstår den propaganda som Bonniers Sydsvenska bedriver som ett hån mot allt vad traditionell liberalism står för. Även flera andra medier – exv SvD – vägrar att godta ett slöjförbud.
För övrigt väntar jag bara på att L-partiet kommer att föreslå att ämnet nationalekonomi ska avvecklas och ersättas av ”globalekonomi”. Varför endast ha ett snävt fokus på Sveriges räkenskaper och vad svenskarna önskar? Därför kommer L-partiet snart att kräva en satsning på en balansräkning under FN:s ekonomer. Och idéer om en allmän FN-religion lär svar pipelinen.
Så går det när teorier och trosföreställning slår ut praktiskt och förnuftigt tänkande baserat på den egna nationens folkliga krav. Det kallas liberalism in absurdum.
