Anti-PK-bloggen

Läser i tidningen idag att Back Heena tilldelats ALMA-priset. En för mig helt okänd individ från Sydkorea. Prissumman är 5 miljoner kronor. Finansiär är du och jag via beslut i statens regi.

Visst bör Astrid Lindgren hyllas. Men hon hedras nästan var dag av svenska folket som läser hennes böcker och blir glada. Att S-partiet via Göran Persson haft dåligt samvete för Strängs Pomperipossa-skatt är en sak. Han är en gubbig publikfriare, som ständigt jagar röster i politiska sammanhang. En helt annan är om du och jag via skattsedeln ska hedra barnboksförfattare från när och fjärran.

Fem miljoner kronor är ett enormt belopp för svenska kulturarbetare. Jag gissar att 25 svenska konstnärer av olika slag kunnat ges en årlig försörjning genom stipendier inom en sammanlagd ram på 5 miljoner kronor. I tider av coronakris för konst och kultur blir 5 miljoner på ett bräde swish ut till Sykorea ett hån, ett offer på globalismens heliga altare. Och så slängs hela beloppet iväg för att några sossar ansett att barnböcker måste få ett pris som är större än Nobelvarianten i litteratur.

Det är inte bara galet. Utan också en bild av uppenbar slösaktighet. Det måste bli ett stopp på detta och annat onödigt spenderande för folkets räkning. En framtida svensk regering måste plocka fram rödpennan och gå igenom statens budget, rad för rad. Jag är säker på skatterna kan sänkas med 20% om tusen onödiga utgifter bara stryks. Och den svenska välfärden behöver inte beröras nämnvärt av strykningen. Det är bara så att pengar till en rad byråkrater och andra profitörer blir kvar i skattebetalarnas fickor. Så att de själva kan bestämma över dem.

Orsaken till att S-partiet fixat ALMA-priset vet vi. Men frågan är varför inte Reinfeldts två regeringar har strukit slöseriet? Denna form av politisk konsensus är en del av den svenska sjukan. Det är ett hån mot det folk som ska betala. En tyvärr vanlig typ av virus i svensk offentlig hushållning.

Coronakrisen visar på hur löst EU är sammanfogat. Strålkastarna riktas mot problemet med den snabba utvidgning som bland annat Sverige jobbat hårt för. Den vanliga svenska parollen är ju att ”alla ska vara med i båten.” Trots en unionsgemenskap och ett låtsasparlament skaver lika fullt de olika ländernas nationella intressen mot varandra.

Det är naturligt. Alla nationer vill just nu att övriga ska ge dem gåvor av sjukvårdmateriel. Några nationer i öst fifflar med demokratin. Ett antal erbjuder skatteparadis för ekonomiskt fiffel. Andra länder i syd vill att medlemsnationerna i norr ska stå för deras obetalda skulder då stora budgetöverskridande i dagarna planeras. Ingen önskar (just nu) ta emot flyktingar och vill därför ge Turkiet ännu mer betalt för att med vapen bygga en virtuell gränsmur. Slutligen önskar alla få mer bidrag och flertalet vill låta en handfull rika nationerna i nordväst betala.

Vad liknar detta? Är det den stolta union som politikerna talar om i valtider? Är det en nyttig verksamhet som vårt land ska finansiera med rader av miljarder per år? Nej, det framstår som en stökig krubba i ett stall som blivit tomt på foder, dvs praktiska idéer för att föda en genuin och god samverkan. Det är med andra ord motsatsen till det fredsprojekt som EU-kramarna ständigt talar om. Ett begynnande Star war som hotar hotar helheten, även de goda inslagen.

Jag är i grunden vän av internationellt samarbete om handel, transporter och rimligt rörlighet för arbetskraft och studenter. Även gemensamma rättsregler för dessa behov är bra. Om EU kan bantas till förutvarande EG är därför mycket vunnet. Låt därför medlemsnationerna själva sköta sina konstitutioner och all rättslig reglering utanför varuomsättningens behov! Kanske blir det då möjligt att locka Storbritannien att medverka?

Mycket står alltså att vinna på en pragmatisk europalinje. Kan det eländiga viruset bidra till detta så desto bättre. Men i bakgrunden lurar de krafter som – liksom Frankrike – ständigt vill hugga EU i än större stenblock. Trots att motorn håller på skära ihop så kräver de mer bränsle. Här finns det stora hotet mot en väl fungerande framtida europeisk gemenskap kring handel, resor, arbete och studier. EU-talibanerna hotar med andra ord att krama ihjäl de strimmor av livskraft som ännu finns kvar.

Torsten Sandström

2020-04-01

PS! Den 3 april läser jag i SvD att Frankrike infört exportförbud på sjukvårdsmateriel som levererats från Kina till ett svenskt företags dotterbolag i Frankrike – ett företag som enligt EU-rättsliga regler ska behandlas som vilket franskt bolag som helst. Rämnar unionen?