Kerstin Malm: Hundar mår sämre av dominanta ledarskapsidéer
Rubriken ovan är från DN 2020-03-03. Man kans säga att den uttrycker DN:s moraliska ledstjärna. Och den är fast förankrad i Sverige sedan flera decennier. Vanligtvis talar psykologer och pedagoger från landets universitet om vad som är bäst för unga människor. Hur de kan veta det är inte enkelt att förstå för folk med vetenskaplig skolning. För det går ju inte att koppla upp folks hjärnor mot en dator och kolla. Och för övrigt är de data som framkommer bara uttryck för just den uppkopplades syn på saken. Detta är pedagogikens och psykologins dilemma.
Idén om att tuffa besked inte är bra för människor har spridit sig med vänsterns kraft över hela det svenska samhället. Idag predikas därför budskapet om ansvarslöshet för unga, för brottslingar och för ämbetsmän. Sverige håller därför på att nedgraderas till slapphetens förlovade land. Inte oavsiktligt. Utan just på grund av vänsterns ideologer som sprids från landets universitet och politiska partier.
Nu är det alltså dags att föra över kravlösheten även på hundars uppfostran. Stackars valpar säger jag! Kerstin Malms budskap är att uppmuntran är den enda rätta vägen och hårda tag definitivt fel. Jag är såväl barnafar som hundägare. Dessutom mångårig aktör i lektionssalen. Visst är uppmuntran och positiva reaktioner normalt den rätta vägen vid umgänget med unga människor (och hundar). Men landets pedagoger vill inte förstå att krav dessutom är absolut nödvändiga. Denna enögdhet leder till negativa resultat. Den som bara får beröm och klappar på axeln inser inte att samhället också bygger på anpassning och ytterst lydnad (o detta för vänstern så hemska ord!).
Ett av Sveriges stora problem är anti-auktoritetens höga visa, som sjungs över allt. Enögdheten för påfallande. Och i den nya individualismens samhälle får den moderna anti-auktoritära ideologin förödande effekter. Den blir ett vapen mot en nyttig gemensamt moralitet. Frihet är nämligen ett politisk/filosofiskt värdeord, som inte fungerar som ensam målsättning för ett samhälle. Verkligheten består nämligen inte bara av kramar och bomullsargument som bilden av Paradiset presenterar. Fullständig frihet medför anarki. Och det är denna upplösning vi allt oftare möter i vårt land inom skolan och vid hantering av brottslingar. Därför måste alltid balanserande åtgärder till, dvs inte bara kärlek utan också krav och faktisk ibland dominanta idéer.
Min dröm är absolut inte hugg och slag. Men jag tror att tydligt motstånd krävs för att en ung individ ska formas väl och genom belöning utvecklas till en bra medlem av samhället. Detta gäller inte bara barn och brottslingar, utan också för hundvalpar.
