SD:s initiativ i riksdagen att försöka kalla några representanter för SR/SVT har avvisats. Flertalet partier är förfärade och hissar röd PK-flagg. Alltså samtal med två bolag som finansieras med mellan 8-9 miljarder årligen från svenska folket anses för goda för att ens infinna sig och lyssna/svara. Såvitt jag förstår är det inte fråga om tryckfrihet eller yttrandefrihet, utan enbart en ovilja att över huvud taget svara på frågor om SR/SVT:s politiska oberoende. Som framgår av SvD:s rubriker ovan anses bara ett sammanträde som något avskyvärt.
Enligt den mening som jag framfört i många bloggar bryter SR/SVT systematiskt mot kravet på oberoende. Ett flagrant exempel var inhoppet i slutdebatten på SVT kvällen före riksdagsvalet 2018. Denna spektakulära tillrättavisning av Åkesson var förvisso av engångskaraktär. Men ett gott bevis på ett viktigt problem. Enligt min mening sker den massiva politiska vinklingen normalt på ett annat vis. Vanligtvis genom frågor till personer som antas svara på ett politiskt korrekt vis, dvs i allmänhet åt vänsterhållet. Genom valet av ämnen och intervjuoffer drivs således en kategorisk propaganda, vill jag påstå. Och då orden inte kommer från journalistens mun direkt anser ledningen att allt är bra. Det är det förstås inte.
Mediesveriges reaktion är alltså upprördhet. Man menar att journalisternas frihet beskurits genom SD aktion. Men Hallå! Blir det tryckfrihetskräkning om en Bonniertidnings ledning refuserar en artikel från en egen journalist och vill ändra i texten? Detta händer ganska ofta. Och ingen skriker om detta på nationell nivå. Mediernas ägare bestämmer i slutändan vad som publiceras.
Men många av landets journalister anser att friheten kränks om SD, som representant i riksdagen för 20% av folket, enbart vill samtala med SR/SVT:s ledning om hur de driver de företag som till 100 % finansieras av skattebetalarna med 8-9 miljarder per år. SR/SVT är i lag bundna att agera politiskt obundet. Sveriges journalister måste förstå att obunden politisk nyhetsförmedling faktiskt går före journalistens personliga åsiktsfrihet. Och om en egen politisk åsikt presenteras föreligger i princip en lagöverträdelse.
Okej, nu blir det inga frågor och svar i riksdagen. De heliga journalisterna behöver inte bikta sig. Men allt tyder ändå på att SR/SVT:s år är räknade. S-partiet har alltid gillat en journalistisk vänsterflygel, som från ytterkanten driver på hårt i partiets riktning. På så vis framstår partiet som mindre rött och kan enklare få skatterna höjda. Men statistik visar att den unge generationen alltmer struntar i statstelevisionen. Betalning av årlig avgift kommer på sikt att bli mer omdiskuterad. Och många svenskar tycker, liksom jag, dvs att journalisterna systematiskt fuskar med oberoendet. Och därför vill man inte betala.
Kloka chefer för SR/SVT borde därför ha sagt ja till SD:s invit nyligen. Om tvätten är ren finns det ingen anledning för SR/SVT att avstå från en redovisning. Därför talar mycket för att bolagen kommer att falla på eget grepp. De två företagen kommer med stor sannolikhet att i framtiden tvingas till stora eftergifter under galjen. Attityden att sätta de röda vänsternäsorna i luften kommer nog att straffa sig. Det hoppas åtminstone jag.
Torsten Sandström
2020-02-29
PS! Rubriken om att journalister ska ”straffas” är uppenbart vinklad. Det är inte kriminallagstiftning som efterfrågas. Däremot behövs en mycket tydligare intern och extern kontroll av programinslagens oberoende. Idag verkar inte ens interna samtal föras om problemet. SVT:s Stjärne har i intervjuer sagt att hon inte en tycker sig se några som helst vinklingsproblem. Ska det vara så svårt att förstå att en vänstervridning dagligen sker. Och att företagen är skyldiga att motverka den med anställningsavtalets påföljder. Men om ledningen är blir händer förstås inget. Men på sikt hotas sannerligen företagens existens.
