Jag har nyligen bloggat om S-partiets vilja att beskriva den svenska staten som stark och full av välfärd. Slutsatsen av min text är att den politiska strategin är bedräglig.
Nu har brittiska The Spectator – med en upplaga på omkring 80.000 – uppmärksammat Sverige. I en artikel av Paulina Neuding bekräftas bilden av en nation där staten håller på att förlora greppet om det viktiga våldmonopol, som är rättsmaskineriets grunduppgift. Vi får läsa om rader om bombdåd, mord och skjutningar.
En kritisk bild av svenska medier framträder också. De stora mediehusen rapporterar allt mindre om alla mord och annat klanvåld i förorterna. Det har nämligen blivit en svensk normalitet, förskräckande nog. En tsunami av medialt identitetstänk sköljer dessutom över landet. I artikeln berättas om att SVT:s rapportering, under dagen för explosionerna lämnat attentaten till lokalnyheterna, för att själva diskutera en påstådd censur av ‘big female bodies’ på Instagram. Detta är ingen slump. Identitetspolitiken anses numera viktigare än att rättssamhället skälver.
Storbritannien har förstås själv en våldsproblematik från kretsar av invandrande ungdomar som inte integrerats. Men om man jämför frekvensen och befolkningsstorleken framstår Sveriges tillkortakommanden som spektakulära. Dessutom finns en sjukdomsinsikt hos brittiska politiker. Svenska yrkespolitiker sover en törnrosasömn medan skotten viner och bomberna kreverar.
Detta är Sverige på nyårsdagen 2020. Den dag då tusenden sitter framför teven och beundrar Robin Hood och den svarte riddaren Ivanhoe. En film med budskapet att kung Johan utan land måste ersättas. Medan filmen rullar klamrar sig Stefan utan land kvar vid den svenska statens roder.
Läs själv: https://www.spectator.co.uk/2019/10/bomb-attacks-are-now-a-normal-part-of-swedish-life/?
