Anti-PK-bloggen

Dagens Industri berättar idag om hur statliga Vattenfall än en gång fattar katastrofala beslut efter politiska direktiv. För några år sedan brände Maud Olofsson av några tiotals miljarder i ett svep på Vattenfalls köp av ett holländsk skandalföretag. Sedan sålde Vattenfall tysk brunkol till smarta köpare för rea-pris. Och så idag denna text om Ygemans bravader. Ringhals 1 och 2 läggs ned i stället för att renoveras. En gigantisk kapitalförlust. Och så dyrare el för dig och mig.

Så går det när lågutbildade politiker ska leka affärsmän. Vi skrattade åt det när det hände i Sovjetunionen. Idag beskriver de flesta medierna – frånsett en handfull med Di i spetsen – nedläggningen av Ringhals 1 och 2 som klok miljöpolitik. Vi ser en svensk politisk härdsmälta.

För något år sedan gick polisen i juletid ut med information om att man inte tänker utreda tillgreppsbrottslighet under en viss penningnivå, på ett par tusenlappar. Ett trist budskap för de bestulna som troget betalar skatt för skydd av den polis till vilken brott anmälts. Men ett glädjemeddelande till landets tjuvar. Fritt fram. God jul!

I år är det dags igen. Nu ska polisen satsa på kampanjen Rimfrost. Den riktar sig mot klanbrottslighet med dödliga inslag. Min tilltro till svensk polis är som bekant inte hög. Det beror inte på att jag ser tusentals poliser som mindre kompetenta. Problemet gäller att den högsta ledningen av polisen och SÄPO saknar tillräcklig kompetens och självständighet för sin viktiga uppgift av leda verksamheten och tala klartext. De höga cheferna har valts för att vara springpojkar till landets politiker och agerar därför ständigt med munkavle, som döljer verkligheten bakom kriminaliteten och dess orsaker. Alltså lydiga chefer som inte sjunger ut, utan nervöst lyssnar på regeringens olika uttalanden. Polisens ledning vet precis vad de ska säga och vad som anses förbjudet att säga.

Nu är polisen alltså pressad att inleda den aktion som kallas Rimfrost. En känsla av Andra världskrigets stora operationer framkallas. Men i själva verket är det fråga om tafatta kampanjer i stil med Åsa Nisses och Klabbarparns tilltag.

Typiskt nog basuneras operation Dumfrist ut i förväg för att sprida lugn hos allmänheten. Oklokt nog meddelas samtidigt att vanligt folk måste stå ut med att inte få sina polisärenden utredda, i stil med stölder och bedrägerier. Dvs brott som redan idag läggs ned per automatik några dagar efter polisanmälan.

Jag tror inte klanbrottslighetens killar känner sig särskilt oroade över polisen och SÄPOs snack om operation Nödrim. De har redan erfarenhet av Åsa Nisse & Co och deras oförmåga att hantera klanernas brottssyndikat. Däremot är ett trött skattebetalande svenskt folk ilsket att behöva höra att operation Frittfram än en gång ska inledas. Svenska småbrottslingar får besked om att polisen inte har tid med dem. Rena julklappen till bovarna med andra ord. De plockar nu fram sina bräckjärn och firar.

I SvD 14/11 uttalar sig inrikesminister Damberg. Dvs mannen med en så kluven tunga att han är svår att tolka. Vad sägs om denna rubrik?

Inrikesministern tror på vapenstöd – ska krävas tillstånd för alla löstagbara magasin.

Först trodde jag texten rörde vapenstölden på Rosenbad. Och då förstod jag ingenting. Regeringen hade ju tillstånd, men lyckade inte bevaka sina pistoler, varför de blev stulna av en intern vakt, med riskfyllt förflutet.

Sedan trodde jag att Damberg kanske menade krav på ytterligare restriktioner rörande vapeninnehav. Det verkar vara på tiden att tänka på lösa magasin. Men då karln snackar om vapenstöd får man faktiskt intryck av att han menar motsatsen, dvs stöd för vapeninnehav åt klanerna som mördar. Alltså förstod jag fortfarande ingenting.

Efter att ha funderat en kort stund kom jag fram till att det inte finns någon anledning att lyssna till Damberg.

Men frågan återstår: hur kan en regering – dvs statsapparatens centrum – ha så dålig koll på den egna säkerheten att pistoler försvinner via en skum säkerhetsvakt? Vad sysslar SÄPO med? Jagar dom bara låtsasbovar, i stil med Kasper, Jesper och Jonatan. i Kamomilla? Och om regeringen är så kass, vad kan vi då vänta av polisen och försvaret? Sverige lider av en politisk infarkt. Väljarna inser det. Men inte landets etablerade politiker.