All god uppfostran och försök till utveckling av personer bygger på en kombination av krav och omtanke/kärlek. Det känner många föräldrar till. Och för den skull även hundägare. Just en mix av fasta och mjuka attityder utvecklar goda egenskaper hos den unge. Och motsatsen förskräcker. Enbart hårda krav verkar förtryckande och förminskande. Och bara kärlek och lovsång riskerar att skapa en egoistisk och krävande personlighetsläggning. Om du ser dig omkring så känner du flera exempel.
Jag skriver detta med tanke på hur medierna på kort tid blåst under Greta T:s söndagsskolebudskap om en nära förestående klimatkris. Under månader har tidningar, radio och teve hyllat underbarnet och presenterat tusentals glorifierande reportage. Från en liten skolflicka sittande ensam utanför riksdagshuset har mediebilden av ett underbarn vuxit till gigantiska proportioner. Varje dag presenteras hennes göranden och låtanden precis som ett orakel uttalat sig inför menigheten. Allt hon säger kommenteras med största välvilja. Och minsta ord från Greta tolkas som om de kom från en gudinnas läppar. Detta är något i högsta grad märkligt.
Vi ser i nutid hur medierna konstruerar bilden av godheten och klokheten. I själva verket är bilden lögnaktig. Greta upprepar bara enkla ord som rörelsen om klimatkris lärt henne. Dvs ord som politiker och medier bestämt sig för att tro på. I stället för att försöka fördjupa analysen av uppvärmningens orsaker använder sig medierna av ett barn som myndigt presenterar högst omstridda slagord om CO2.
Slutligen funderar jag över hur det kommer att gå för personen Greta T i livet. Ska hon utvecklas till en stor tänkare eller forskare om klimatet? Som bekant är det svårt att sia om framtiden. Men kanske har vi en ledtråd i vad som brukar hända med unga personer som bara får massor av medhåll och aldrig tvingas skärpa sig eller anpassa sig till gängse krav för personer av egen ålder och mognad.
Jag är rädd för att mina slutsatser blir dystra. En ung person som alltför länge levt i en bubbla av att veta bäst och vara en sanningssägare ställs förr eller senare inför en förändrad och tuffare verklighet. Hur reagerar hon då politiska ledare inte längre gosar med henne som en knähund utan börjar tröttna på hennes förnumstiga besserwisserattiyd: how dare you (med darr på rösten). Om jag har rätt håller medierna på att lansera ett problembarn, som inte kan tåla att andra vägrar att lyda minsta vink från hennes sida. En bortskämd flickas öde, dvs det som brukar hända en person som bara hyllats och därför tror sig vara mästarinna.
Vem bär i så fall ansvaret för ett sådant människoöde? Greta är än så länge knappast mer än ett barn. Så hennes föräldrar får förstås bära risken för en negativ personlighetsutveckling som de själva grundlagt. Men i främsta ledet står medierna som de verkligt ansvariga. Ty föräldrarna har inte haft makten att själva lansera en medial hjältegloria. Det är landets politiker och medier som konsekvent odlat myten om den ofantligt kloka och duktiga Greta. De har cyniskt använt henne som ett vapen för sin egen, FN:s och ICPP:s svagt underbyggda vision om jordens nära förestående klimatkris på grund av CO2. Greta T offras nu på mediernas altare.
