Bonniers tidning Sydsvenskan ställer idag upp för en S-regering i kris. Nästan helt och hållet backas den upp. Temat är att det gäller att motverka SD. Tyvärr kan jag inte klippa in SDS´ledare, men predikan verkar tillgänglig på Sydsvenskans nätversion. Men tidningens credo är:” glöm inte vad Stefan Löfven gör helt rätt”.
Jag kan förstå att inte alla gillar SD. Jag röstar själv inte på dem. Men varje regering måste ha en mer genomtänkt politik än den nuvarande som bara vill sätta stopp för SD. En regering som spärrar upp klorna på måfå. Samma kritik gäller för övrigt C och L. Sakpolitiken slänger de alla på soptippen. Man kan därför säga att katten Måns(s) spelar Pelle Svanslös i händerna. Förvisso har SD-Pelle en svans av anhängare, men detsamma har Mån(s) i sin ledning.
Den svenska politiska vardagen erbjuder som bekant en rad svåra problem, som helt överskuggas av den löjliga ödesmatch som S nu spelar upp mot SD. Tänk bara på skolan, bostäderna, vården, kriminaliteten osv. Att S-partiets spel är fånigt visar utvecklingen i Danmark och Norge. Där samarbetas det i sakfrågor!
Det skrattretande spelet rör således inte sakpolitik. Det är fråga om att svartmåla en motståndare. S-partiet vet att om väljarna kommer att betrakta SD som ett vanligt politiskt parti är det slut med S-partiets långa politiska era. Det är alltså regeringsmakten spelet gäller. S balanserar numera på maktstupets yttersta kant. Orsaken till S-retoriken är inte motstånd mot SD:s politik som sådan. Det är rädslan att försvinna från den politiska scenen som är förklaringen till S-partiets patetiska agerande. Måns spärrar upp och visar sina trubbiga klor. Bill och Bull, dvs C- och L-partierna, följer naturligtvis troget i Måns(s) fotspår.
Historien lär oss att Pelle Svanslös tar hem spelet. Kanske inte främst för att han är smart. Utan för att Måns , Bill och Bull agerar korkat och enkelriktat.. De tänker kortsiktigt, inte på nationen, utan på politikernas egna skinn.
