Trumps ord efter att USA:s armé dödat IS´ledare är tragiska. OK att den avlidne inte hade några samvetskval för att döda (oskyldiga). Men ändå måste respekt visas för människoliv och inte minst IS-ledarens barn som också omkommit i raiden (hur det nu gått till?). Tragiken ligger i Trumps val av ord. Vi ser hans hans kulturella ideal och påminns om dialogen i en västernfilm. Sheriffen har just skjutit banditernas ledare. Krutröken skingras. Och sheriffen skymfar den döde och slår sig för bröstet. Han begråter och hyllar sin hund som omkommit vid skottlossningen.
Bilden av Trump som en farlig president blir allt tydligare. Han byter åsikt i en handvändning. Sviker sina allierade, som han nyss hyllat. Drar NATO i smutsen. Far med osanning om sin relation till Putin. Agerar såväl rasistiskt som sexistiskt. Och inte minst trixar han med demokratin – i rollen som landets president – för att komma åt en rival i ett kommande val. Vi ser en president som är ett politiskt lågvattenmärke för de senaste hundrafemtio åren i USA:s historia.
Trumps heder måste ifrågasättas. Han är en fara för sin nation och världen. Historien visar vilket elände oförutsebara, egotrippade, löjeväckande och struntpratande makthavare kan åstadkomma (tänk bara på Mussolini). USA:s ställning som världens ledande demokrati måste nu sättas ifråga.
