Det händer ibland att etermedierna anklagas för att låta bli att omnämna en eller annan omständighet, som är viktig för att ett reportage ska förstås på ett korrekt vis. Ofta kan det vara att en intervjuperson har en viss jävsrelation till det problem som diskuteras. Som tittare eller lyssnare anar man att journalister bakom ett reportage ofta har egna åsiktsbindningar som inte nämns. I allmänhet rör det sig om partipolitiska preferenser, feministiska ideal, inställning till klimatkris osv. Sak samma gäller tidningsjournalister som slarvar med att ange sin egen eller intervjupersonens personliga bindningar eller åsikter. Slarv är det egentligen inte fråga om. Det rör sig ofta om en övertygelse om att den framställning som presenteras är riktig, helt enkelt. Alternativa förklaringar ses därför som överflödiga. I vilket fall som helst tappar läsaren förtroendet för tidningen och journalisten ifråga.
Det medialt största samtalsämnet just nu är som bekant klimatets uppvärmning till följd av utsläpp av CO2. Det är fullt klart att medierna tagit ställning för att en ökad halt av CO2 är förklaringen till värmestegringen. Medierna stödjer sig, om jag förstår saken rätt, på FN:s klimatpanel, IPCC. Ändå är den avgörande frågan om det finns andra orsaker till ökad uppvärmning. Den som på nätet försöker skaffa sig svar på orsaksfrågan får en rad motsägande besked. Om man ska lita på det svenska SMHI blir bilden splittrad. Myndigheten är fullständigt klar med att en solens strålning mot jorden är en naturlig förklaring, https://www.smhi.se/kunskapsbanken/naturliga-faktorer-som-paverkar-klimatet-1.3831. SMHI redovisar också en stegvis ökad intensitet av solstrålning för perioden 1983-2018 på mer än 8%, https://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/stralning-1.17841. Meningarna är delade om hur siffrorna ska tolkas. IPCC påstår att en majoritet forskare tror att CO2 är huvudorsaken. Därmed sagt att även IPCC ger plats för solstrålningen som en av flera förklaringsgrunder till den ökade uppvärmningen. Det är viktigt att inse att en rad forskare däremot anser att solstrålning och liknande globala fenomen är den främsta orsaken. Jag klipper därför in en länk från Wikipedia som kort redovisar olika vetenskapliga åsikter om orsakssambandet, https://sv.wikipedia.org/wiki/Global_uppvärmning. Av länken kan vi även se att det finns forskare som ifrågasätter IPCC:s val av ledamöter i sin kommitté. Tanken tycks vara att IPCC vinklat valet av ledamöter så att CO2 ska framstå som huvudorsaken till uppvärmningen. Vinklingen är enligt min mening inte ondsint. Men det är fråga om att finna en politisk lösning på uppvärmningen – solen går ju inte att reglera.
Mot bakgrunden att det råder enighet om att flera viktiga fenomen kan vara orsaken till uppvärmningen är det intressant att konfrontera svenska medier med frågan varför inte detta faktum redovisas fortlöpande i medierna. Varför inte öppenhet, utan en ensidig bild av CO2 som boven?
I en mejlkonversation som jag nyligen haft med bonnierägda Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan får jag ett uppriktigt svar på min fråga om varför alternativa orsaker mörkas. Avellan skriver: ”Och vad gäller andra teorier så är jag medveten om dem. Och om hur få forskare som stöder dem – medan merparten ser koldioxidinflytandet som ovedersägligt. Tidningen har valt denna försiktighetslinje på ledarsidan (min kursiv- och fetstil).”
Jag menar att svaret är politiskt högintressant. Sydsvenskan väljer uppenbarligen av försiktighetsskäl att enbart redovisa IPCC:s åsikt. Och enbart IPCC:s syn på huvudorsaken, inte på alternativen! Följden blir att alternativa förklaringar med åtminstone rimligt hög sannolikhetsgrad – såsom solstrålningen – utelämnas i tidningen många artiklar och feta rubriker om att klimatkrisen orsakas av CO2-utsläpp.
Jag inledde min text med att betona betydelsen av att medierna inte låter bli att nämna alternativa förklaringar till skeenden som behandlas i press, radio och teve. Vi ser nu hur Avellan öppet medger att tidningen i sina spalter bestämt sig för en enda förklaring, dvs CO2. Jag anser att en liknade vinkling till en enda orsaksförklaring genomgående sker i de stora svenska medierna. Om utelämnandet av fakta beror på en ”försiktighetslinje” liknande den Avellan flaggar för kan jag förstås inte veta. Men det är möjligt. Jag blir inte förvånad om frågan dryftats inom Bonnierkoncernen på hög nivå samt av mediernas olika sammanslutningar för publicister. Om det är så blir min tes politiskt sprängstoff.
Hursomhelst, enligt min mening pekar Avellans ord på en utomordentlig dåligt journalistisk metod. Tidningen mörkar för läsarna en viktig förklaring till uppvärmningen. Orsaken till den ökade värmen är förvisso komplicerad och inte enkel att förstå. Men detta är inget godtagbart skäl för en mörkläggning. Inte heller att kamp mot CO2 alltid är bra oavsett huvudorsaken till uppvärmningen. Det är mediernas sak att allsidigt belysa även komplexa samhällsproblem och låta publiken själv bedöma. Att det inte är möjligt att ständigt ange samtliga orsaker förstår jag. Men en, som jag uppfattar saken, systematisk tystnad om solstrålningens betydelse är faktiskt liktydigt med manipulation eller propaganda. För att inte tala om ”fake news”.
Att en betydelsefull alternativ förklaring av misstag utelämnas i en enskild journalists reportage är något som måste kunna hända. Men det är inte detta som jag skriver om just nu. I klimatfrågan driver etablerade medier dag efter dag en formlig kampanj mot CO2, utan att nämna solens strålning som tänkbar alternativ förklaring till uppvärmningen. Det som händer är något som är ovärdigt svenska medier, som säger sig vara fria och obundna. En sådan desinformation riskerar att få mycket stora samhällskonsekvenser. Och leda till minskat förtroende för landets mediehus, som redan idag utsätts för kritik från alternativa medier.
Torsten Sandström
2019-10-19
Publicerad i samverkan med NewsVoice, https://newsvoice.se och ProjektSanning, https://projektsanning.com
