Fem svenska landsting inställer operationer för att viktigt sjukvårdsmateriel av vardagsnatur saknas. Förklaringen är att en ny leverantör inte håller måttet och misslyckats leverera. Det är typiskt säger jag för ett svenskt sjukvårdssystem som är överlastat med inkompetenta politiker och byråkrater. Man har alltså avtalet med en ny leverantör utan att försäkra sig om dess förmåga. Landstingen har lurats av ett lägre anbud kan man anta, ty tidigare leverantörers anbud var antagligen högre. Men deras leveranser funkade uppenbarligen.
Tänk om motsvarande hänt ett privat flygbolag: plötsligt saknas flygbränsle. Resor måste ställas in. Scenariot tycks närmast otänkbart. Och tänk vilket oväsen det skulle bli. Affärsföretag har i allmänhet elektroniska system som varnar när råvaror börjar tryta. Men inte en svensk genompolitiserad vårdapparat. Där händer onödiga saker gång efter annan. I stället för att vara ”hands on” i vardagen sysslar cheferna med allt möjligt annat som utredningar, remisser, planer, värdegrunder, konferenser, tjänsteresor osv. PK går alltså före jobbets kärnverksamhet!
Det verkar som antalet politiker och byråkrater står i omvänd proportion till en offentlig verksamhets effektivitet. Svensk vård led av en samling politiska amatörer utan press att leverera i rätt tid. Jag tror att detta är dagens sanning vad gäller landstingen. Och ständigt samma reaktioner från de ansvariga. Vi ska se över och vi ska säkerställa. Ingen får sparken. Tvärtom anställs nya chefer för att ”säkerställa” att man inte ska behöva gå i ”stabsläge” nästa månad igen. Trots alla löften om att ”säkerställa” går det konsekvent åt fanders.
Bara ordet ”stabsläge” är hög komik. Det luktar krigsläge. Men i själva verket rör det sig om internt schabbel och inkompetens vid upphandling. I Cato den äldres anda upprepar jag därför min åsikt att landstingen måste läggas ned (sök på ”landsting” så ser du). Alltför många politiker och administratörer klarar helt enkelt inte av sina uppgifter. Vården går i stå. Och skattebetalarna luras på många miljarder per år. Landstingen är en fara för svenska folket!
Nu ser vi rader av hög chefer i landstingen och på socialstyrelsen stå undrande inför det inträffade. Deras handfallenhet belyser problembilden. Byråkrater som svävar i det blå, medan enkelt vardagsjobb som att kolla att förbrukningsmateriel finns på lager inte utförs. Som sagt, inom ett stort privat företag hade detta inte inträffat. Svenska politiker bär ansvaret för en snabbt växande offentlig byråkrati som inte klarar av enkla men viktiga uppgifter. Och då ropar man på ”stabsläge” och ställer in massor av viktiga operationer och andra behandlingar. Fy sjutton säger jag.
Ändå ser jag idag att det statliga Konjunkturinstitutet, KI, föreslår regeringen att staten för att höja sysselsättningen ska anställa nya byråkrater för 15 miljarder kronor. Ridå!
Torsten Sandström
PS. Så här skriver SvD 2019-10-16 om att fem landstingen tvingas boka av operationer på grund av brist på ganska enkel sjukvårdsmateriel: ”Inte en öststat 1970 – det händer här i dag”. Just det.
