Anti-PK-bloggen

På DN debatt häromdagen skriver Lars Enqvist (S) och Mats Svegfors (M) om att landets dagstidningar måste räddas med mera pengar från staten.

https://dela.dn.se/ZXJzNDJmemJxaGUzMU9pM1VPZzRCTTY4N2hqMTFCWUNCL2JJc1ViSEJyd3JjcW53S1lNdEpzTGo2dEpzZmdQdkx6L3FCUUs1Wms5RmpmZU9aV0hzQkE9PQ

De två partihöjdarna från vänster respektive höger vill rädda egna närstående dagstidningar med pengar som skattebetalarna ska stå för. Många skattebetalare, särskilt yngre, är inte längre intresserade av de stora drakarnas åsiktsförmedling. Man ser dem som politiska vrängare, vilket de också alltmer framstår som. Folket ser alltmer även SR/SVT på samma vis.

Artikeln är ett frontalangrepp på de nya medierna. Jag citerar:

Varför ska vi betala en årsprenumeration på ­lokala dagstidningen och en obligatorisk public service-avgift när Netflix ordinarie månadsavgift är 109 kronor och det fullständigt ohämmade och obekräftade byaskvallret i text, ljud och levande bild är gratis på Facebook?

Vilken språklig slapphet: varför ska ”vi” betala (dubbelt, tycks de mena). Vi, dvs de två skribenterna, som inte verkar intresserade av sociala medier och ”det fullständigt ohämmade och obekräftade byaskvallret” som de två ser där. Vilken svag argumentation för ökade skatteutgifter. Då sociala medier är så billiga måste de gamla dagstidningarna får mer pengar, tycks de mena. Vilken röra!

Tanken bakom artikeln är uppenbarligen inte att lägga ned drakarna. Nej, folket, som väljer andra medier, ska över skattsedeln tvingas försörja partiernas fortsatta opinionsbildning via dagspressen. De tvås motivering är att ”dagspressen …i bortåt 180 år (har) utgjort en oumbärlig ryggrad i den levande svenska samhällskroppen”. Om vi ser till den första delen av den tidsperiod de nämner är kanske detta patetiska uttalande riktig – medierna agerade då ofta som en tredje statsmakt.

Men sedan 1970-talet har medierna förvandlats till politiska åsiktsmaskiner. Denna tendens har förstärkts i konkurrensen med nutidens dynamiska och individfokuserade sociala medier. Panik har därför nu uppstått hos gamla samhällsbevarare från S och M. Staten, dvs skattebetalarna, måste enligt de två än mer föda tidningsmedier som själva (delvis) orsakat de problem de nu står inför.

De två makthavarnas citerade ord är ett hån mot folkets frihet att själv välja vilka åsikter de vill ta del av. De två tänker som kända partigängare från sovjettiden. Räddas vad som räddas kan, även via tvångsbetalning. Så gör de tills de förlorar makten.

Så här ser dagens förstasida ut i DN. Tidningen fortsätter alltså lanseringen av sitt eget klimatbarn, som gör journalisternas arbete enkelt.

Därefter fortsätter DN med att presentera Greta T som en stort tänkande politiker med global makt. Nedan följer en bild på artikeln:

Antagligen har Greta varit i någon form av kontakt med Obama. Förmodligen ganska ytligt. Men DN presenterar det hela som ett samtal mellan två stor miljötänkare. Så vill DN att deras egen ”nyhet” ska se ut.

På annan plats i tidningen följer DN kultur upp tidningens dagliga dos av klimathets:
Alltså en skrämd trubadur som förklarar att vi måste ha miljöpanik.

Det finns ett trist mönster bakom de artiklar som landets (till upplagan) största morgontidning visar oss på en och samma dag. Först den massiva propagandan. Därefter att det inte är miljöexperter som kommer till tals. Nej det är politiker, barn och trubadurer, som vittnar. Sammantaget en mycket kraftigt vinklad journalistik. Det är trist att behöva säga att Stalin och andra diktatorer hade varit nöjda över den mediala likriktningen. Propagandan drivs av ett organ som gärna vill se sig som en förespråkare för ”det fria ordet”.

I detta viktiga ämne önskar jag däremot hårda fakta. Alltså siffror och ord utan politiska baktankar om att dressera medborgarnas hjärnor för att vinna val. Jag vill ha substans för och mot.

Kolla därför den länk jag klipper in nedan. Den är en klar motvikt. Ett försök till sansad analys. Ett föredöme för landets journalistkår. Men om klimatupplysningen har jag aldrig sett DN skriva. Antagligen för att organisationen inte passar DN och det politiska etablissemanget agenda. Även FN har en ambition att vinna makt och få folk att lyssna till krisscenarier. Sverige bidrar i dagarna med en extra stor miljöslant till FN som står bakom IPCC, den panel av klimatexperter som organisationen sponsrar.

http://www.klimatupplysningen.se

Där kan vi läsa om urvalet av IPCC panel, som själv säger sig ha kommit fram till nästan full enighet. Jag citerar (min fetstil):

IPCC hänvisar till bl.a. tre studier: Illinois-universitet 2009, Anderegg 2010 samt Cook 2013. Av 10.257, 1.372 resp. 11.944 tillfrågade valdes 77, 50 resp. 42 ut, som ansågs direkt forska om mänsklig påverkan. Av dem höll 75, 49 resp. 41 med om hotande påverkan. Det var 97,4 resp. 98 och 97,6 procent av de utvalda – men bara 0,7 resp. 2,3 och 0,3 procent av de först tillfrågade. Tusen- tals klimatforskare lämnades utanför, (ipcc fantasisiffror).

Jag kan inte bedöma om det skrivna är sant. Men om det är det, så vacklar givetvis ICPP:s självsäkra slutsatser kraftigt. Var det kanske de främst ”kristroende” som ställde upp i panelen?

Torsten Sandström

PS! Min bild kompletteras av Greta T:s tal i FN, som jag just nu hör på SR P1. En så hög känslosamhet. En så inbilsk tro på att själv ha rätt (och andra fel). En så diktatorisk vilja att få andra att lyda, precis som om ingen vuxen makthavare har förstått något eller gjort något. Rena bönemötesstämningen i söndagsskolan med andra ord.