Anti-PK-bloggen

Svenska kyrkan och fd ärkebiskopen Hammar jobbar hårt för att tränga sig tillbaka i den moraldebatt man förlorat. Nu gäller det klimatet, som ska bli en språngplanka för de kristna. I en artikel i DN för en dryg månad sedan påstår han sig och teologerna ha lösningen. Det rör sig om tro och att konsumtionssamhället ska skrotas, se min blogg nedan.

I SR PI idag släpps han än en gång in i debatten om klimatet. Kyrkan kan bidra påstår han. Kanske har Hammar rätt såvida klimatkrisen rör tro och inte vetande. I min värld har miljörörelsen nämligen starka inslag av moral och en trosviss syn på vad som är vetenskapliga fakta. Här går miljötalibaner hand i hand med Hammar. Kyrkan har aldrig varit en ledstjärna för vetenskaplig sanning.

Tacka vet jag dåtidens fattigpräster!

DN skriver 2019-08-18 flera sidor om ett tragiskt brott som inträffat i Stockholm för en tid sedan, där en 15-årig invandrare försvunnit. Det visar sig att han lämnat sin skola. Efter en vecka hittas den unge mannen död i skogen. En kamrat döms för dådet.

I dagarna anklagar den dödes fader polisen för att den inte letat efter den döde. Intryck skapas av att polisens underlåtenhet att söka beror på den dödes ursprung. DN:s journalister ställer sig i artikeln på faderns sida.

Då brottet begåtts strax efter försvinnandet undrar jag hur polisen hade kunnat hindra dådet? Och då någon brottsanmälan inte skett blir det för övrigt svårt att söka.

Sådana fakta hindrar inte landets journalister att jaga polisen och utkräva ansvar av en myndighet som inte kunnat hindra händelseförloppet. I stället för att skriva om brottslingen – eller kriminalitet hos invandrarungdomar (gärningsmannen har dömts för narkotikabrott) – utpekas en offentlig myndighet. En kort notis om förövaren finns i slutet av artikeln. Men texten går ut på att flytta ansvaret från honom till polisen.

I min blogg har jag tidigare kritiserat svenska journalisters blindhet för förnuft (eller verklighetsförankring) samt deras systematiska opinionsbildning för egna värderingar. DN agerar här som ledare för bottenträsket. En tidning med stolta anor drar – som jag ser det – med öppna ögon en rimlig journalistik i smutsen.